Analog Clock

onsdag 11 februari 2009

Farmor

Min farmor, min egen farmor har blivit sjuk, eller kanske ska jag skriva sjukare. Hälsade på henne idag där även min faster var, hon frågade hur det var med min mamma och jag kommer på mig själv att jag står där med ett leende på läpparna när jag berättar om hennes sjukdom, hennes behandlingar, hur hon mår, hur hon ser ut, (mina föräldrar är skilda sedan jag var liten). Jag pratar på och låter så förståndig, nog blir man allt lite blind på vägen. Men min mamma är så...? Ja, hur ska jag förklara, ja en mamma som absolut säger vad hon tycker, alltid ställer upp, även om hon ibland påpekat att hon gärna inte tyckt att jag kanske skulle gjort just det..Men hon har ALLTID funnits där och det är nog det jag vill förklara för alla som frågar, vad hon egentligen går igenom, att det inte kommer att sluta med ett leende men att vi får denna tid på oss att ta farväl till varandra..
Blev det invecklat??
Annars då? Ja, tack, mamma har åkt på en förkylning och jag är ju självklart nojjig och tycker hon bör ringa närmaste sjukhus för att få bli frisk då hon försöker förklara för mig att, detta är en förkylning!! Inte likadant som tidigare, utan en vanlig förskylning, okey..jag får väl lite på det. Annars måste jag väl erkänna att hon ser ut att vara rätt fräsch. Men idag när vi, jag och mina små varit dit och hälsat på säger hon, "Ja herregud nog är man som ett paket, att man inte ens kan hjälpa till med på klädningen"..Och exakt detta tror jag plågar henne mer än själva sjukdommen. Att inte kunna stötta och hjälpa till som förr.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar