Usch blir lite frustrera av en man som skriver lite knepiga saker om sin fru på en blogg angående att leva som nära anhörig...Visst får man tycka & tänka när det gäller som nära anhörig men att skriva via bloggen är väl ändå lite väl, eller? Hur som skrev ett liten inlägg i hans blogg, jag hoppas verkligen att alla kommer ihåg att ta vara på den tid man är tillsammans inte funderar så mycket över den tid som kommer när man inte är tillsammans..Cancer är inte en dans på rosor, jag har själv upplevt det i min närhet. Oj,oj vad det var många många gånger svårt-frustrerande-förpestande-frågande-hjärtskärande….ja tillräckligt med ord går inte att sätta på att leva intill en cancersjuk människa. Men som många skriver så är det trots du som närmast anhörig som får ta emot dem största skiten, den man älskar vågar man även visa sina rätta känslor till.
Du måste stå upp, du måste kunna ta emot och även ge, ge utav det vackra. Visst är det jobbigt, en dödlig sjukdom är oftast en dödlig sjukdom även om vi aldrig aldrig slutar att hoppas under tiden att under sker. När ni har underbar hjälp av mormor & farmor med respektive så kan väl du försöka att ”få din tid där”. Övriga tider är hur förpestande det än känns så är det din uppgift att ta emot, utföra… jag hoppas verkligen att du tar dig till sans och visar ditt gamla jag. Tycker även att det kändes mer persoligt under sin förra blogg, vet ej om du bytta till denna för att komma iväg..? Till ngt nytt?
Krama om din fru och bevisa att du älskar henne som du säger att du gör! Lycka till, klart det är en kamp men en kamp är till för att vinnas -med din fru!! Ta vara på livet det kommer inte i repsris..Säg de ord man vill ha sagt, vi vet aldrig när den sista dagen är kommen med eller utan cancer..
Jag förstår vad du menar läser samma bloggar och jag blir nästan förtvivlad. Nu är hans blogg borttagen i alla fall. Tänk så hemskt att vara så sjuk i en döende sjukdom också skriver ens man sådana saker. Visst är det tufft, oerhört tufft att stå brevid det hände flera gånger att jag ville gå ifrån min mamma och aldrig mer komma tillbaka men man gör inte så. Man måste försöka förstå utifrån den sjukas perspektiv. Att veta att man ska dö inom snar framtid måste vara något av det värsta man kan gå igenom rent psykiskt och det är ju inte konstigt att man inte är sig själv då. Att sen förväntas orka sköta hem och barn när man är så sjuk, ja jag blir så arg när jag tänker på hur han har uttryckt sig!
SvaraRaderaKramar
Nikki
VAd fint du skrivit!! Riktigt bra, är också in mellan varven på hennes blogg, tidigare också hans men tycker han uttrycker sig så jävla klantigt at man bara blir irriterad!!
SvaraRaderaÄr det inte nog tuft som även Nikki och du säger att uppleva denna frustration!!
MMMmm.... såg det att den är "nedlaggd" kanske iaf tillsvidare, men vi är ju iaf många som undrar över hur hon behandlas..Vi vet ju som sagt vad som är skrivet..
SvaraRaderaJa det fanns verkligen många gånger som man blev så less så less, men man fick nypa sig i armen och tänka att okey deta är inte min mamma...det är sjukdommen!! Såg ett sådant fint fot på min mamma här om dagen, det känndes som att det var 20 år sedan fotot togs men det var bara 4...Tänk vad cancern bryter ner en människa mer och mer under tiden även om man inte ser det på samma sätt då. Utan man är så nöjd & göad över att de finns kvar intill oss..