Smitta hit och smitta dit..

Ja förkylningstider, småbarn och annat som spelar in.. Har fått ytterligare frågor om detta..Vad vi gjort och hur vi tänkt är utifrån oss, utifrån vårt eget sunt förnuft.

När mamma legat i behandling, cellgift och därmed varit varit infektionskänslig så har jag kanske avvaktat med att ta dit barnen. Under vintern var det jätte jobbigt då barnen var mycket sjuk och jag ville ta med dem, vår stora tjej ville åka till mormor och mamma själv tyckte att det var väl bara att komma för vid den tidpunkten var hon mellan varven till och med skeptisk mot läkarna, om hon överhuvudtaget hade cancer? Hon var ju så frisk!! Men vi stod på oss mot känslorna, inte alltid, men vi försökte och ibland fick de bara komma med för att säga hej och sedan åkte någon av oss hem med dem. De verkligen avgudade sin mormor även om de är så små. Vår lilla 1,5årig går fortfarande in till sovrummet när vi kommer dit och klappar i sängen på mommas sida.. Så nog förstår även hon något..

Nu på slutet när vi insett vad vi än gör så kommer vi förlora kampen mot rättvisan att min mamma skulle få leva vidare, hon ville inte heller dö, även om hon inte var rädd. Men inte nu, hon flyttade nära oss och pratade första åren om hur bra det skulle bli att bo så nära och hjälpa till att hämta och lämna på förskolan.. Hur som, nu när vi insett och förstått hur det inom en snar framtid komma skall så har vi varit tillsammans oavsett hur snuviga vi varit och mamma har inte blivit smittad en enda gång.. Tiden, den värdefulla tiden kan inte tas tillbaks senare..