Jag har fått frågor om döden, klarar man av det? Hur hanterar man den?
Jag antar att detta är olika från person till person, min mamma blev rätt obrydd och likgiltig sista veckan, svarade inte på allt för många frågor, sov mest. Suckade lite när vi vile att hon skulle äta, ville sova..
I efterhand är inte skillnaden FÖR MIG särskilt stor, visst en död människa blir lite blekare men eftersom den processen pågår under tiden man är kvar så har iallafall inte jag märkt någon större skillnad. Jag valde att se min mamma ytterligare en gång, trodde att det då skulle skett förändingar - men inte. Jätte vacker, min älskade mamma! Något som däremot är lite svårt att överhuudtaget få in i hjärnan är just att det ÄR mamma som ligger där, känns overkligt.
Lite främmande kändes det också att gå in till mamma på sjukhuset när de hade gjort henne "iordning", hon var lite "för fin" och hade det lite "för fint" i sängen, kändes lite bättre för oss, och gör henne tror vi, när vi skrynklade till lakanet lite.. Vad som är helt underbart nu för tiden är att sjukhuspersonalen verkligen väntar in oss anhöriga tills vi är redo.
Vill på denna sida få fram vad jag många gånger tänker och tyckte om min mammas adenocarcionomcancer, småcellig lungcancer som hon fick hösten 2007. Mamma var en OTROLIG kämpe. Mitten av Juli 2009 blev mammas cancer verklighet för oss alla då mamma blev märkbart sämre för att somna in den 16/8-2009 till den vackraste guldängeln någonsin. Självklart skriver jag även lite om vardagslivet och våra underbara barn på 4,5 och 6,5 år.
Hej!
SvaraRaderaÅh vad jag är glad för att jag hittat din blogg, fast jag tjuter som en gris varje gång jag tittar in här. Nu kommer det fler frågor. Hur lång tid innan förstod ni att nu är det inte lång tid kvar. Alltså hur märkte ni att livet rann ut? Eller hur man ska säga! En läkare hade svamlat om en månad för mamma, men fy vad ohumant att säga så där. En annan läkare gav henne 3 månader, det var 5 månader sen. Så man vet ju varken ut eller in. När det är slut är det slut inte innan dess. Frågan är bara hur fort det kan gå nu! Man förstår nog inte det riktigt.
Kram