tisdag 14 juli 2009

En fighter

var vad läkaren sa gång på gång, gång på gång. I slutet av samtalet tittade han på mamma som låg i sängen och sov och sa åter igen en "ja, en riktigt jäkla fighter det är hon verkligen som kämpat mot denna sjukdom nu i 2 års tid"

Klart man ler lite..MIN MAMMA HON ÄR BRA HON!!
Men ack så bräcklig man känner sig i nästa sekund, min mamma ligger där. Vad väntar hon på? Vad ska man fråga, precis du MARIANA beskriver att du frågade din mamma" jaha, mamma hur mår du idag då?? Har du ont någonstans, nähe, men det är ju skönt". Vaddå skönt?? Är man knäpp?? Men å andra sidan som du beskriver JESS för MARIANA "vi är inte mer än människor".

Vad sa läkaren då??
Ja han sa inte mycket nytt, det är en läkare som inte visste vad vi anhöriga visste och han ville checka av lite vad vi vet, hur det går, hur de tänker osv.
Och hur tänker de då?
Ja, de vet inte varför hon är så orkeslös nu, inte ett av alla prover är dåliga, ingen feber, ingen värk, inget högt blodtryck. Så är allt """""bra"""". Det kan vara sjukdomen i sig, det kan vara en förkylning, en del har också säkert att göra med hennes kortisonätande. Hon blir svagare utav det.

Ingen mer behandling, inte just nu iallafall. Cellgiftet hon tidigare har fått biter inte på tumörerna i huvudet och det är ju det som egentligen är A och O. Men cellgiftet biter, (gjorde iallafall) på de "cellknutar", de extra plopparna, hon har i tinningen och efter operationsärret på huvudet och man kan tänkas ge henne mer cellgifter mot hösten om hon orkar det. Det är mer en psykisk tanke bakom detta.
Ang. hjärtsäcken finns ingen vätska där, skönt. Röntgen på huvudet sker som tidigare planerat 4 Augusti. Och lungröntgen är nu gjord och inga ytterligare förändringar är hittade.

Mammas knölar upp på huvudet har dock minskat dessa dagar hon fått vätskedrivande..? Men hon blir inte speciellt piggare, sover mycket, äter en halv portion..Men försöker vara med och DUMFÖRKLARAR OSS SÅKLART när vi frågar om hon vill ha något, fem gånger i minuten..Ha,ha..mamma, mamma det är inte lät att dras med oss.

Fler funderingar?? Vad har jag glömt?

MARIANA di skrev om skelettet? Om kisseriet..??
Hon har fått kateter nu dessa dagar eftersom det är svårt för henne att komma upp, och kiss kommer det, mycket och det ser ut som det ska..

Imorgon kommer vi att göra en vårdplanering eftersom hon inte haft någon hemhjälp tidigare, en rullator och ett extra hantag vid sängen samt en toasitsförhöjning är vad hon haft hjälp med.

2 kommentarer:

  1. Kisseriet =) kanske underligt att skriva om, men det krånglade på mamma och det tog lite för lång tid för sjukhuset att notera det... när hon väl fick kateter mådde hon lite bättre igen.. tyvärr var det oxå ett tecken på att den kroppsfunktionen slutat fuka som den ska... skelettet skrev jag om för att mammas knutor spred sej till ryggradens alla kotor så hon fick svårt och ont att röra sej... en sak till att tänka på bara.. Ja nog är hon en fighter mamma din =) Blir så glad att läsa det... Hur än det är Carina och går.. så är/var våra mammor ingen lätt match för den förbannade sjukdomen. Och det kan vi baske mej vara stolta över!!! =)

    SvaraRadera
  2. *ler*
    Tack, absolut det ska vi bära med oss!!
    Vi ska vara stolta över att de en dag knäcker sjukdommen!!

    Kram/Carina

    SvaraRadera