Varför?

Varför finns denna sjukdom? Ingen kommer någonsin kunna ge någon bra förklaring till detta. Varför finns obotliga sjukdomar överhuvudtaget? Det är så konstigt, när mamma fick det första beskedet då var det självklart att detta var något som skulle gå över, ännu mer övertygad blev jag när hon fick veta att möjlighet till operation fanns. Underbart. Men andra smällen, att en metastas hade spridigt sig till hjärnan och ingen återvändo fanns...ja...jag tror inte en människa kan få ut fler tårar ur sin kropp än jag fick. Dessutom var mamma mer eller mindre "frånvarande" under denna tid. Jobbigt. När mamma "kom åter" så var det så underbart!! Kunde prata om tiden som varit, vad hon känt och tyckt, dagarna blev ljusare och hoppet kom tillbaks när operation av metastasen erbjöds. Men..den är kvar, det ville sig inte.. jag tror det är A och O att prata med någon, eller som mig att skriva, innan min blogg skrev jag dagbok, ingen att visa den för, men bara för att skriva av sig lite smärta. Ett cancerbesked kastar omkull hela tillvaron, alla som själv drabbas har jag hört känner ofta en form av oro, rädsla. Vad kommer det att innebära? Vad händer med min familj? Kommer det att göra ont? Vad säger jag till nära och kära? Den sjuke har många frågor och tankar som snurrar runt och det är många gånger till oss anhöriga att försöka läsa av, hur mycket hjälp, tips och råd de önskar sig. Det är så mycket information under denna tid.