Känslorna åker upp och de åker ner. Berg och dalbanan är åter! De positiva känslorna, om man nu kan uttrycka sig så..är att mamma slipper denna sjukdom. Hon vann till slut, över sin sjukdom. Mamma var sjuk länge med ändå inte sjuk, sjuk förrän. sista månaden och skulle sjukdommen lika fortsätta eskalera så var detta det ända rätta -för henne.
Men jag då?? Saknaden av att inte ha mamma intill sig, kunna ringa det där samtalet man vill, nu. Går inte. Köpte an massa kläder här om dagen till våra små, ville ha tips och idéer. Visst fick jag lite tyckande, men inte som JAG VILL HA DET! Det finns bara en som vet detta, och hon kanske finns intill, jag vet inte vad som händer..men det jag vet är mamma inte kunde ge mig ett tyckande, ett efterlängtat svar. Då är saknaden enorm!!
Vill inte, men måste..
Fan också. Orättvisa!! Jag vet!! Det finns en orättvisa!! Och min mamma blev drabbad av denna orättvisa.
En underbar annons har varit ute i tidningen, jätte fin -samtidigt som det känns lite overkligt.. Var till mamma igår, hon fick det ena och det andra. Minnen. Underbara minnen, hon var jätte fin - som vanligt.
Sköt om er och som jag sagt, ta vara på varandra -det finns ett slut på allt det goda. Njut och prata medan vi har denna tid på jorden.
Vill på denna sida få fram vad jag många gånger tänker och tyckte om min mammas adenocarcionomcancer, småcellig lungcancer som hon fick hösten 2007. Mamma var en OTROLIG kämpe. Mitten av Juli 2009 blev mammas cancer verklighet för oss alla då mamma blev märkbart sämre för att somna in den 16/8-2009 till den vackraste guldängeln någonsin. Självklart skriver jag även lite om vardagslivet och våra underbara barn på 4,5 och 6,5 år.
Ja, jag kan nog tyvärr inte annat än att hålla med dig. Men livet är inte rättvist!!!
SvaraRaderaKram på dig!
Hej Carina,
SvaraRaderaKlart din mamma är med dig, hon kommer alltid att finnas vid din sida, i dina minnen, i dig och i dina barn. Glöm inte det. Er kärlek kommer alltid att hålla er samman, även fast din mamma inte är här "jordsligt" längre.
Tack för ditt fina inlägg i min blogg, blev väldigt glad. =)
Sköt om dig tjejen och jag fortsätter hänga här på din blogg.
Kramar Jess
Hej!
SvaraRaderaJag kan inte föreställa mig vad du måste gå igenom.
Ville bara säga att jag är tacksam för att du orkar fortsätta skriva. Min man är döende i lungcancer och att läsa om er resa blir som nån slags terapi för mig. Usch vad dumt det lät men jag hoppas du förstår vad jag menar.
Tänker på dig och din familj. Ta väl vara på er!
Kramar Helen