och underbara dagar. Iallafall vad som gäller vädret.
Idag väntas åter en dag med mycket sol och bad. Underbart med sommar!
Mamma är däremot trött, visst hon är uppe, försöker umgås osv, men hon är trött lilla mamma.
Hoppas nu på underverk!
Vill på denna sida få fram vad jag många gånger tänker och tyckte om min mammas adenocarcionomcancer, småcellig lungcancer som hon fick hösten 2007. Mamma var en OTROLIG kämpe. Mitten av Juli 2009 blev mammas cancer verklighet för oss alla då mamma blev märkbart sämre för att somna in den 16/8-2009 till den vackraste guldängeln någonsin. Självklart skriver jag även lite om vardagslivet och våra underbara barn på 4,5 och 6,5 år.
Visst är det härligt med sommar o värme! Har din mamma återupptagit användandet av MMS (hette det så?)? Jag är väldigt nyfiken på det preparatet.
SvaraRaderaVar hos barnkirurgen häromdagen med Samuels tumör, men eftersom den är så totalt ofarlig och för att Samuel är så pass liten vill de vänta ett par tre år med operation så att så var det med det...
Håller tummarna för din mamma
Kram
karin
Ja ytterligare en underbar dag här i norr, hörde att det inte varit fullt lika bra med sol söderut även om värmen varit där.
SvaraRaderaKan ju vara bra att vänta..om han lika inte "lider" utav den, men barn är ju barn..och han tyckte ju tidigare att den var mer cool än störande..
MMS-et vet jag inte vad jag ska tro om..magen slår bakut gång efter gång, så inte är ju det skoj. Hon kommer isg inte upp på toan jus NU, utan har rätt besvär med att resa sig så inte då mitt iallt så lätt att hinna..och hur roligt är det?... Nada..
hörda att om magen ska slå bakut så är det positiv..men...
Hörde också ju mer problem man har, ju svårare är sjukdomen.. Men vet inte.
Tack för dina tummar och tack att du stöttar mig mitt i allt ditt eget. Hur är det föresten med moster?
Jo Samuel störs inte av tumören så han var helt med på att vänta med operationen så det är inga problem känner jag.
SvaraRaderaLåter knepigt det där med MMS-et. Det blir ju svårt att motivera sig att ta det när det blir sådana följder.
Min moster har börjat få smärtor nu, på allvar. Hon har svårt att vara uppe längre stunder men hon är minst lika envis som min mamma var och vill inte ha en massa hemska preparat för smärtlindring, inte än i alla fall. Hon bor hos en av mina andra mostrar nu (jag har 3 mostrar), vi ska hälsa på dem i veckan. Så det är ju lite surt, om än inte oväntat, att hon får smärtor. Det kändes mer hoppfullt när hon inte hade ont och var vid gott mod. Fast för mig håller hon masken, precis som mamma gjorde, och vill ge sken av att allt är bra. Man vill ju inte oroa "lilla mig" som är så ung (fyller 40 i höst) och kanske inte kan hantera så svåra saker. Åh jag blir galen ibland...
Och tack själv för allt stöd jag fått av dig! :o)
Kramar
karin