Samtal till läkaren

Mitt i leken, mitt i allt så tar jag fram telefonen och ringer mammas läkare under gårdagen, han är rätt svår att nå vilket jag även tror denna gång när rösten svarar

"L-G",
-Oj hej, det är carina dotter....bla..bla med personnummer...
"Ja, ja nog vet jag vem hon är, hade ni det bra i Turkiet"?
Öh, ja..det hade vi... (vad var det jag ville nu!?)
Samtalet känns bra och jag vet fortfarande inte -egenligen varför jag ringde..Men frågade om hennes "dementhet" och som jag redan vet svarar han att antagligen är det tumören (tumörerna) som växer och trycker på det centrat.
"Ge henne mer kortsison om ni märker att hon behöver det, ni kan det där."

Men det var ju just det..hur ska man få in det in hennes hjärna..? Hhmn..ja, ja det är bara att hon får vara "lite svammlig" nu ett tag om hon håller sig i samma skick tills läkarbesöket.
Berättade såklart att jag ringt läkaren och kommerntaren var väl mer eller mindre, "men herregud, varför då? Nu tror han att jag har blivit senil också?"
Ja, ni nära och kära fortsättning följer, i afton blir det plankstek hemma hos dem, mamma var sugen på att fixa lite så gott, som hon sa vad är det n det heter"de där ungsbitarna med kött på?".
De små sover och jag ska ut och putsa vidare på vår inglasning.
Ha d!