GRATTIS till er alla mammor, mormödrar och alla övriga, tänk utan oss hade nog världen redan gått under.
Min mamma är ju som mamma är, en eldig kvinna som kan allt, har gjort allt och skall åter göra allt och kan också verkligen allt, lite som vår treåring (*ler). Mamma har faktsikt lagat middag idag, till oss alla 10. Hon ska egentligen inte orka det och det ser vi ju också på henne.. Men kämparviljan finns men ser att hon har det tungt nu!! Verkligen tungt!!
Mamma stupade i säng innan vi åka därifrån! Älskade mamma.
Jag gick in och tittade på henne, hon snarkade, rätt svagt men ändå (aldrig gjort förr) men är man så trött så trött så är det väl inte konstigt!? När jag stog och tittade på henne kom en hemsk tanke genom huvudet, eftersom hon är medveten om allt så tänk, tänk att bara få somna in i sängen, mät "nöjd" och glad. Jag vill inte det!! Men vad fan har vi för alternativ?? Jävla sjukdom!! Hur som, positivt, i fredags. Onkologen ringde från Umeå att hon ska dit under kommnade veckan, när de fick höra att hon fått följeslagarna så ska de återkomma under morgondagen så vi får avakta och höra imorgon. Så nu ska det åkas ner till Umeå och bränna bort ett gäng, ett stort gäng av dessa DÅRAR!!!
HURRA!!!!!
Vilken härlig läsning. Och din mamma är en grym fighter. =) Jag håller fortfarande tummarna hårt hårt. Hon ska fixa det här. Hur mår du?
SvaraRadera/Jessica
Ja hur mår jag?? Hinner man tänka efter? Precis som jag skrev så blir man nästan "rädd" över sina tankar ibland som idag när hon sov, tänk om..Men vadå tänk om, mamma ska ju alltid finnas! Det finns ju liksom inte annat, samtidigt så vet jag. I fredags när mina vänner var här så är det en som "spår i kort". Hon ver ju om allt detta, men så när hon sitter och spår så blir det på något sätt ännu tydligare, "Vaddå är det så här? Även detta säger att mamma ska..." Fast jag vet.. När vi åkte iväg til turkiet för 1 månad sedan så tänkte jag att "vad bra nu kommer tumörerna att försvinna tack vare trycket.." Man hittar nya vägar, hittar nya orsaker, söker sig bort på något sätt. Jag har småbarn så de tar mycket tid, vilket är både på gott & ont. Naturligtvis får även min sambo en vrålande sambo mellan varven, är nog rätt mycket en känslo människa som visar hur jag mår.
SvaraRadera