Saknad

Fyra dagar kvar tills tomten knackar på dörren, underbart. Men såklart finns det fortfarande laddade känslor kring julen och min älskade mamma. Idag läste jag en härlig bok på mitt jobb om "Ängeln Gunnar dimper ner" En sagobok.

En liten flicka som mist sin mamma där Gunnar som blivit ängel åker runt och väcker de döda till liv, tänk vilken underbar tanke!!

Gunnar ropar "JAG VILL ATT DU SKA BLI LEVANDE NU!! Och efter en stund kommer hennes mamma ur gullvivskullen,lika fin som förr, MAMMA ropar Mari. MARI ropar mamma också berättar för varandra hur mycket de saknat varandra, hur de längtat ihjäl sig under tiden deras tårar rinner nedför deras kinder, de gråter slut på sina tårar som blivit kvar under tiden sen de lämnade varandra, sen mamma dog. Lila Marie vänder sig om mot Gunnar och tackar av hela sitt hjärta till Gunnar som hjälpt dem att hitta varandra innan hon dansar iväg med sin mamma, hem till det vita huset med de blå fönsterluckorna.

Och sjukt nog så kan jag känna avundsjuka på Gunnar & Marie :-) såklart vet jag att det inte är sant men tänkt om det gått, på något sätt att få träffa mamma. Vid dessa tillfällen när man tänker eller läser något sådant är rösten så svår att styra på, såklart kommer den liten tår i mitt öga, jag trodde inte jag skulle reagera på detta, men tydligen sitter det fortfarande så djupt, denna saknad.

Mamma...