torsdag 30 september 2010

Solen fortsätter att lysa -underbara höst. Graderna börjar krypa ner mot nollsträcket och gräsmattan utanför vårt hus är nästintill vit på morgonen, så nu är det nära. Har varit förbi min älskade mamma ikväll med lite blommor och ett ljus. Saknaden gör så fruktansvärt ont mellan varven, igår grät jag, saknaden blev stor. Många frågor som snurrar i ens huvud, varför mamma, varför någon?

Denna jävla skitsjukdom, jag kommer att hata den så länge jag lever!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar