Vill på denna sida få fram vad jag många gånger tänker och tyckte om min mammas adenocarcionomcancer, småcellig lungcancer som hon fick hösten 2007. Mamma var en OTROLIG kämpe. Mitten av Juli 2009 blev mammas cancer verklighet för oss alla då mamma blev märkbart sämre för att somna in den 16/8-2009 till den vackraste guldängeln någonsin. Självklart skriver jag även lite om vardagslivet och våra underbara barn på 4,5 och 6,5 år.
HEMSKA CANCER!!!
SvaraRaderaHar precis mist min mamma i cancer, tack för din sida! Super!/Anja
Oj så kom tårarna igen! Vissa dagar går bra, de allra flesta men sorgen kommer och slår till när man minst anar det. Har fått en bra kurator och hon sa att det är så det är när man bearbetar en sorg, med tiden kommer tillfällena av sorg att bli färre och färre.
SvaraRaderaJag saknar också min mamma så det gör ont! Min stora son (8 år) mår nog inte heller så bra han är mycket arg och ledsen och har varit sen mormor dog, en dag när vi sa att lillebror är alltid så glad så var storebror också förr då svarade han att lillebror vet inte att han ska dö!!! Hur bemöter man något sånt?
Kram
Nikki
Ja du NIKKI, jag tror aldrig jag heller kommer att acceptera att mamma är borta, inte på det sättet hon dog. Jag kan inte heller acceptera sättet som många runt omkring mammas man bemöter. Jag ska komma, vi ska komma, jag tänkte..Fan! Skit i att snacka en massa skit så länge ni inte kan hålla vad ni lovar!!
SvaraRaderaHej Carina!
SvaraRaderaJag skulle nog kunna acceptera att mamma är död. Har haft det väldigt tufft sista tiden och tankarna far runt. Det värsta är liksom inte att hon är död utan sättet hon dog på. Att stå vid sidan om och se hur ens älskade mamma försvinner bit för bit och veta att snart finns ingenting kvar. Jag var hos doktorn för några veckor sen och där var en svårt sjuk man som satt i rullstol hans fru och son (nu gissar jag) stod där brevid honom och var så tappra, jag såg hur de försökte lätta upp stämningen samtidigt som smärtan i deras ögon lyste igenom och jag tänkte JAG VET VAD NI GÅR IGENOM! Jag saknar som sagt mamma så det gör ont men hade hon fått dö på något annat vis kanske jag ändå hade mått bättre! Men nu är det ju som det är!!!
Många kramar
Nikki
Precis NIKKI, sättet..Det värdelösa sättet att dö på!! Jag önskade faktiskt många gånger, lekte med tanken, att tänk om mamma är med om en bilolycka idag, tänk om...det går fort, tänk om mamma slipper då, tänk om..Sen "vaknade" man upp i verkligeheten och undarde vad man höll på med..Men man visst ju utgången..samtidigt som man hoppades. Jag hoppasdes nog även in i det sista, todde på mirakel, klart att hon skulle fixa det..Men..men..
SvaraRaderaKram på dig och om du är ledig i helgen får vi försöka njuta av lite vårkänslor, men det är svårt.
Mammas man har varit här och ätit ikväll och jag pratar på om mamma.. kommer på mig själv med. Förra påsken.. förrförra året.. gjorde plankstek (gott) men kom på.."Mamma skulle ha satt det också..äsch glömde bort, mamma skulle ha älskat denna måltid.." Bla.Bla.Bla..