tisdag 9 februari 2010

Min vän!

Jag tänker på dig och jag hade tänkt att slå en pling, finns inga ursäkter, men..ja jag vet inte, tiden..Rätt mkt nu faktiskt! :-)

Hur som, tänker på dig, dina knoddar, din pappa! Han kommer att repa sig! Du vet föräldrar fixar och trixas de ska klara allt, men som du säger själv, när något sådant händer så inser man plötsligt att föräldrarna eller livet är faktiskt inte för evigt, kram på dig!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar