MammaaMiaa

Snart är ett helt år till ända, ett år som lämnat ett stort ärr, ett år som alltid kommer att bäras med, ett år som alltid kommer att finnas svetsat fast i mitt hjärta. Ett ord, som varför? kommer att kännas och fortsättas tänkas över. Men även ett år som fått mig att inse att vi ska försöka ta tillvara på varandra, vi finns inte för evigt, alla kommer vi att dö så varför inte göra det man vill, sluta älta, sluta fundera, utan att göra.

Såklart finns finns det alltid käppar i hjulen efter vägen men hinder är till för att övervinnas. Jag och resten av min familj har också fått något kärt tillbaks jag hoppas h*n bara är stark denna gång!

Hoppas att mammas tempramentsfulla vilja och kämparglöd kan ha smittats av sig till h*n. Och nix det betyder inte bebis på g om vi ska vara riktigt ärlig i denna stund skulle en bebis redan varit hos oss, under början av november men så blev det inte, den sover säkert sött intill mormor i himlen.