En 3-årings tankar..

För fyra veckor sedan dog min mamma. Otroligt! Tänk fyra veckor..*f'*y*r*a*!! veckor och här står vi nu med att börja blicka tillbaks.. Förra söndagen var vi på Högmässa där prästen läste upp mammas namn och hur länge hon levt. 66 år och 22 dagar. Usch, fick nästan panik över att de tänkt på fler saker än mig själv, hade "glömt" att räkna ut hur många dagar hon blev mer än 66 år. Tänk vad lite som behövs...Besöket i kyrkan tog en och en halv timme. De små började såklart försöka åla sig hit och dit, det var väl inte allt för intressant att vara där så länge även om vår 3-åring hade stora, stora!! ögon en bra bit in i högmässan. Nytt och spännande!

I fredags när jag hämtade hem henne från förskolan hade hon ritat en teckning, en teckning med prästen, mormor i himlen, och vi fyra i familjen som satt på bänken. Till och med insamlings håven, kollekten, hade hon ritat. Titta här

Underbart!

Idag när hon hade vänner på besök ropade hon plötsligt, "mamma titta, titta glitterstenen, jag måste åka till mormor nu". Hon måste få den, hon kanske blir liten mamma, liiiten (visar med händerna) så då kan hon sova på den hära". När vi kom fram till hennes grav ropade hon "mormor" men sa efter en stund. "Äh, hon är ju inte här, hon ska bra sova här lite men hon syns inte, men hon ska få en fin, fin glittersten, som bara är från mig, hon kan ju alltid titta ner på den"

Ja dessa underbara barn. Nog visar hon allt att hon saknar sin momma, sin bästa, bästa momma!