söndag 16 augusti 2009

VÅR ÄLSKADE MAMMA, SVÄRMOR,MORMOR,FARMOR, FRU OCH VÄN!

Mamma gick över till de övriga guldänglarna idag, tio minuter i nio på morgonen. Känslan är märklig. Den skriker efter saknad samtidigt som den skriker av lättnad, för mammas skull. Ingen i hela världen var eller är värd det mamma fått pinas med. Ingen.Under eftermiddagen har vi samlats, ätit, försökt iallafall.. och tittat på lite gamla videoband. Märklig känsla även detta. Man kan inte riktigt ta till sig att mamma även varit den där levnadsglada, krut tanten som ligger på marken och rullar runt med sina barnbarn för bara några år sedan, hon ser nästan lite urmärgad ut (vilket hon inte var) på foton som bara är några år gamla. Vi är van att se den runda, goa kortisonätande mamman. Många, många minnen och känslor har åkt igenom huvudet idag. Mammas sista timmar var lugna. Vid 04 fick hon sin första! morfin spruta, ojjade sig lite, så nattsköterskan tyckte det var aktuellt med en spruta. Sprutan lättade inte särskilt mycket och personalen ringde hennes man som åkte in vid 06.30, ingenting var dramatiskt eller panik på något sätt, men när han kom till sjukhuset blev mamma hastigt sämre och han ringde mig som ringde min syster.Jag kan på heder och med gott samvete säga att jag inte körde lagens hastighet till sjukhuset för att hoppas att vi skulle hinna fram i tid, vilket vi också hann. Våra respektive kom också dit samt vår 3 åring. Mamma fick en till morfin spruta vid 07.30 och sedan var det lugna andetag tills mamma lämnade oss. Vi talade om för henne att vi alla var där och att det var okey att släppa taget, vi klarar oss.

-Tror vi i allafall..


Älskar dig mamma!!!
Vår guldängel!!!

18 kommentarer:

  1. Beklagar din sorg! Skönt att ni alla fick vara med och att det var odramatiskt. Många kramar!!

    Marie (Dotter1)

    SvaraRadera
  2. Åå gumman, jag beklagar verkligen eran sorg o saknad. Jag vet hur jobbigt det är just nu, Skulle bara vela krama om dig lite. Så jag skickar en jätte kram till dig hära och så en när vi ses.
    Sköt om er! din vän/ Veronica

    SvaraRadera
  3. Älskade vän!!
    En stor kram till er alla kommer från oss i skogen!!

    SvaraRadera
  4. Stor sorg och saknad lämnar din mamma efter sig!

    Krama om dina nära och kära!!Och även de dig!!
    Jag ringer dig ikväll!
    Kram/B

    SvaraRadera
  5. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  6. Åh Carina, jag är så otroligt ledsen för er skull. Jag hade nånstans hoppats på ett mirakel (fånigt jag vet) men jag vill så gärna tro på sånt. Och speciellt när det gäller våra mammor. Din mamma var helt otrolig av det jag hört från dig och nu har hon äntligen fått frid efter att ha kämpat tappert. Känns så jävla orättvist bara att cancern skulle behöva bli hennes baneman. Jag tänker på dig och hoppas så att din mamma har det bra uppe i himlen nu.
    Många stora och varma kramar
    Jess

    SvaraRadera
  7. Beklagar din sorg!! Vilken tur att ni hann i tid att ta farväl och att hon fick somna in med alla sina nära vid sin sida.
    Många kramar från mig till dig och din familj.

    SvaraRadera
  8. Åh Carina jag är så hemskt ledsen för din skull!! Jag beklagar din sorg samtidigt som jag vet vilken lättnad man också kan känna över att den sjuke inte behöver kämpa mer utan har fått frid. Jag säger till dig som jag sagt till andra (fast jag önskar att jag inte hade behövt få säga det till dig): var sorg har sina tårar, gråt dem alla och håll inget inne. Och kom ihåg alla fina stunder tillsammans. Försök känna glädje över allt den tid ni ändå fått tillsammans och kom ihåg att sorgen är ett tecken på att ni haft något fint som du nu får vårda ömt.

    Massor med kramar
    Karin

    SvaraRadera
  9. Många varma kramar till er alla! Tänk på att hon har det bra nu bland de övriga änglarna. Vad skönt att ni alla fanns vid hennes sida. KRAM! Sköt om dig!

    SvaraRadera
  10. Mängder med värme till dig och din familj. Förstår att saknaden måste vara hur stor som helst. Samtidigt som lättnaden finns i era tankar för henne.
    Tänk vilken kämpe, tänk vilken kamp. Nu får hon vila och släppa samtidigt som hon kommer att hålla ett vakande öga över er.

    Hon kommer verkligen att bli en guldängel!!

    SvaraRadera
  11. Det finns inga ord i hela värden som är nog stora ord i denna stund. Det har varit /är fantastiskt att följa din mammas kamp. Ger hopp åt många många som bara velat lägga sig för att dö.

    Jag hoppas verkligen att många många läser och ser samma sug som din mamma hade efter livet trots hennes oändliga kamp. Att inte bara ge upp.

    Vilken styka hon bar på, det kan ni nära iallafall försöka bära med er.

    Skänker dig carina och din familj en stor varm tanke

    SvaraRadera
  12. Lisan fr c.-f f....17 augusti 2009 kl. 04:08

    Beklagar Mitt djupaste!!!
    Hade hon mycket ont ell somnade hon in lungt utan oro & värk, feber?
    Vad (organ, mm)slogs ut först?
    & va va (Komplikationer)det som gjorde det att hon somnade in din mor?
    Hur många dagar vakade ni?
    f-låt om/varför jag frågar, men du förstår nog att jag undrar nu
    Jag Frågar för snart är det min familjs tur med det du & de dina går igenom nu,så snälla fortsätt skriva!!

    Jag själv är vaken nästan dygnet runt nu & väntar in, du vet..:(
    Kan bli samma här inge morfin här än ialf för mor.
    & som med din mamma bara behövde en gång beh.. med morfin.

    Beklagar igen, jag vet att detta är smärtsamt för er:)
    Kramar om & vi hörs igen<3
    /Lisan c-f f....

    SvaraRadera
  13. Skickar en värmande kram till dig och din familj. Din mamma mår bra nu, tänder et kjus för er.

    SvaraRadera
  14. Jag vill beklaga din sorg.
    Jag hatar cancer, denna hemska sjukdom som tar människor vi älskar ifrån oss alldeles för tidigt!
    Men din mamma är ju en ängel nu. En otroligt vacker sådan!
    Stor kram Nina

    SvaraRadera
  15. Precis!!! Hata denna jävla sjukdom!!

    Himlen har fått ytterligare en vacker ängel och jag förstår att saknaden är stor och att de närmaste dagarna, veckorna kommer att bli tuffa. Men man klarar det, du ska se till att även du klarar det även om man inte tror detta mellan varven.

    Kram och tack för dina fina inlägg du skriver/Sandra

    SvaraRadera
  16. Beklagar din sorg.
    Jag vet vad du går igenom och även nu 4 år efter så "känns det märkligt" som du beskriver det hela.
    Håll ihop,bry er om varandra ,bli inte giriga,så kommer ni fixa detta knaon.
    Kom i håg att gråta & att skratta,alla minnen är värda sitt "eget språk" även om de inte är talande i ord...gråt,skrik,skratt,osv,osv...allt är normalt,glöm inte det .
    Många varam kramar från mej

    SvaraRadera
  17. Tenker paa dig och din familj.
    Massor med kramar fulla av verme och styrka/ Malin

    SvaraRadera