Ja, jag vet inte upp eller ner, kanske måste ändra mig efter att ha umgåtts med mamma nu när hon blivit ännu sjukare..tror faktiskt hon är där, vet inte hur mycket men kontakt finns mellan varven.. Så att hon inte längre är med psykiskt..Njaenjaa..
Hon är tapper...hipps vipps igårkväll sa hon "vill ha kräm", och "hej då" när min sambo åkte hem, svarade även på diverse andra frågor, korta svar men ändå..
Det kan dröja veckor, det kan vara idag. Hennes läkare har ökat kortisonmängden och ger henne dropp med energi, men inte ens en avledon behövs..eller något ångestdämpande. Överhuvudtaget hitills under vår resa med mamma.
Hon kämpar på min tappra idol!
Vill på denna sida få fram vad jag många gånger tänker och tyckte om min mammas adenocarcionomcancer, småcellig lungcancer som hon fick hösten 2007. Mamma var en OTROLIG kämpe. Mitten av Juli 2009 blev mammas cancer verklighet för oss alla då mamma blev märkbart sämre för att somna in den 16/8-2009 till den vackraste guldängeln någonsin. Självklart skriver jag även lite om vardagslivet och våra underbara barn på 4,5 och 6,5 år.
Oj,oj,oj VAD HON ÄR STARK och tjurig!!
SvaraRaderaAlla tankar till er och din verkligen super tappra mamma!
Brukar läsa din blogg, har ingen själv i min omgivning som har denna sjukdom men det ger en och annan tankeställare at läsa denna blogg. Tack!
Vad svårt, vad tungt att inte veta, att lev ai ovissheten. Det kan ju låta lite märkligt men jag själv skule önska om jag hamnade i en liknande situation så skulle jag inte vlja veta önska att jag bara fick sova en djup, djup sömn.. Tänker på er!
SvaraRaderaHej igen
SvaraRaderaDet var inga konstiga drömmar som min mor hade, hon har fullt med metastaser i hjärnan, ja allt gick åt helvete på bara en helg:/
För 3-4 veckor sen fanns det inget i hjärnan, nu ploppar det upp:/
Nu ligger hon på sjukan & är bara virrig, kortison hjälper inte här, hjärnan bara svullnar& svullnar. Hon känner igen oss barn & barnbarn, men resten är rena dement stadie nu, det är så svårt smärtsamt, allt går så fort nu fyyfan för cancer!!!
Jag har mer eller mindre krävt att hon ska snabb strålas & det finns inga tider för det enligt sjukhuset!!!Jvl skit, man blir rädd, tid? detta är ju akut känns det som, fy??
Men som sagt hon är inte ens medveten om att hon har cancer eller ens var hon är, ingen ångest eller har direkt ont än.
Ja vad gör man, vilken ångest man har, säger som du, vill INTE släppa taget,men.
jag skriver igen till dig.
Ha det så bra det går, du & de dina.
Jag har som du, 2 barn & syskon sen en moster, min pappa är redan borta sen länge, men skönt att man har varandra!
Hörs igen
Kram lisan från c-fonds forum