Ena timmen här och ena timmen där, mellan varven ska man vara mamma, mellan varven ska man försöka hinna med att sköta ett hem samtidigt som tankarna är hos mamma hela hela tiden. Samtidigt som man kämpar för hennes överlevnad sitter man samtidgt och tänker att detta är inte ett värdigt liv längre. Inte för duracellkaninen mamma Birgitta!!
Sa precis till våra barn att strax ska vi hälsa på mormor. SWISCH!!! Så var treåringen klar, "mamma kom nu, nu åker vi.."
Så nu är det strax dax att åka till deras "favvo".
Vill på denna sida få fram vad jag många gånger tänker och tyckte om min mammas adenocarcionomcancer, småcellig lungcancer som hon fick hösten 2007. Mamma var en OTROLIG kämpe. Mitten av Juli 2009 blev mammas cancer verklighet för oss alla då mamma blev märkbart sämre för att somna in den 16/8-2009 till den vackraste guldängeln någonsin. Självklart skriver jag även lite om vardagslivet och våra underbara barn på 4,5 och 6,5 år.
Jag beundrar dig och din familj på alla de sätt.
SvaraRaderaVilka kämpar!!
Och din mamma!!! Vilken kvinna, vilken kämpe!! Alla varma tack som finns at det finns sådana människor
Kram/Hendrik
Ja det är en tuff tid, man blir så splittrad samtidigt som den psykiska pressen är hög. Men kom nu ihåg att ta han dom dig också. Dra ner på ambitionerna, hemmet går inte under, men det kan du göra, släpp taget och prioritera!! Och prata med barnen (åtminstone den äldre), de är ju som sagt kloka och förklara att du under en period inte kommer att kunna vara så mycket mamma som du brukar. Så försök inte ens nästa hinna med en bråkdel av det du brukar göra, fokusera på det mest viktiga, resten av världen som "rasar" runt dig kan du ta tag i sedan.
SvaraRaderaJag håller med Karin, det var väldigt klokt sagt. Var rädd om dig själv. Jag tänker på er.
SvaraRaderaKramar