Ikväll har vi avnjutigt en underbar kräftmiddag, min famil, min systers familj. Mamma och hennes man.
Kräftpartyt är nu över, Vi tog upp och ut mamma till matbordet för att visa upp det STORA bordet med MASSOR av kräftor och räkor vid halv sex. Mamma var rätt trött men vi fortsatte att vara glada, skratta, prata och min syster matade mamma mellan varven, ibland tog en tugga, tuggade länge länge, ibland knep hon igen munnen. Efter en stund blev mamma ännu lite piggare!? Då hon egentligen brukar vela gå och lägga sig, vi fortsatte skalade kräftor och hon åt. Pratade inte mycket mer än att säga ja och nej. Hennes yngsta barnbarn, 1 och 3 år var i närheten och sprang på hennes ramp vilket gjorde att hon till slut till och med öppnade ögonen för att titta vad som hände egentligen.
Jag tappade samtidigt ett kex över mig, (hade självklart vit tunn blus) med ost och diverse grejs..Mamma tittar upp, skakar på huvudet och skrattar när jag säger "men satan också".
Efter efterrätten var det en TRÖTT mamma som ville till sängen klockan 20.00 för att vila.
Efter efterrätten var det en TRÖTT mamma som ville till sängen klockan 20.00 för att vila.
Tack för en trevlig stund!
Då var det detta då..Åter igen!! Vad hon är tapper!!!
SvaraRaderaUnderbart! Ta vara på er tid, det andra är självklart jobigt att det får stå åt sida men ni kommer att hinna med allt det. Denna tid går inte att ta igen.
Kram/Anna
Hej!
SvaraRaderaJag är ofta inne och läser på din sida. Har själv en man som har obotlig cancer och det, jag vet låter helt knasigt, hjälper mig att läsa om hur ni har det. Att veta att det finns andra som också genomgår ett helvete. Fast ändå bara vill njuta av den tid man har.
Tänker på er och din mamma.
Kramar Helen
Vad härligt att hon orkar vara uppe och med i händelsernas centrum ibland. Lät gott med kräftor. Det ska vi avnjuta imorgon kväll med föräldrarna och syster med familj *mums*.
SvaraRaderaHälsa mamsen att kämpa på!!
Vi tänker på er alla!
Kram från skogen
Vad underbart att hon orkar att vara med!! Tänk om alla hade en sådan kämparvilja som henne, då var det inte många som skulle klaga över livet, över små smörtor här och där
SvaraRaderaHej Helen!
SvaraRaderaOch välkommen, jättekul att du skriver det du skriver eftersom när min mamma blev sjuk så sökte jag mycket om min mamma, om hennes cancer. Det fanns inte så mkt som "personligen" var riktat som anhörig til cancersjuk, så sagt och gjort berättade jag för mamma att jag skulle börja blogga och hipps vipps.
Mamma tyckte detta var en jätte bra idé och hon var till en början i vintras in hit många gånger, det enda hon tyckte var lite jobbigt var att se sig själv blivit så "pluffsig" av kortisonet. Att det interiktihgt var hon..men ville jag sätta ut blder så skulle jag göra det.
Jag förstår dig när du skriver att det känns "skönt" att finna andra i liknande situation. Oj vad det har hjälp mig. Beklagar att du är ytterligare en som är med i denna berg och dalbana för att absolut inte glömma bort din man. Som säkert också kämpar på med näbbar och klor!
Nu vet jag inte vart din man har sin cancer men jag brukar skriva och många "vänner" på ett jätte bra forum. www.stodet.se. Men det är mer eller mindre riktat til denna sorts cancer.
Ja mamma är tapper!! Hon kämpar, hon kämpar så absolut hennes kämparvilja har inte gett upp.
Kram tillbaks till er, det värmer i hjärtat!