Ja hur mår jag? Bra fråga..får känna efter en annan dag, nu ska det fixas och trixas. Idag har vi besökt begravningsbyrån, fick bra hjälp, men ibland blir man lite full i skratt över att de verkligen tar betalt med råge för allt, allt!
Men mycket är klart eftersom mamma skrivit ner sina önskningar och i slutet av "brevet" blev vi full i skratt och sa "konstigt att hon inte bestämt vilka kläder vi ska ha på oss". Som sagt hon fortsätter med sitt härliga jag. Mamma är mamma och lär nog också förbli den viljestarka med järnkoll.
Ibland förstår jag att hon är borta, ibland känns det så märkligt vaddå? idag skrev de in min mammas namn på raden för "den avlidne". Ikväll har jag varit hos en underbar vän som får äran att sjunga för oss alla på begravningen. Hur tackar man en sådan underbar människa? Men när man sitter där och planerar och pratar så känns det fortfarande så overkligt.
Vaddå? Min mamma? Why?..ja just jag..så det kommer att ta tid att smälta samtidigt som jag önskar henne allt väl, hon finns kvar, för alltid i våra minnen. Barnen tar det okey, syrrans kille på 11 år önskar att se henne igen, vilket även jag vill. Vår tre åring funderade i måndags hur hon skulle göra om hon gick ut...
?
"Ja jag tänkte om mormor är i taket, då kan jag inte se henne när jag går ut..."
Barn...
Cancerfonden har precis fått sitt första bidrag av oss eftersom mamma finns där och samlar in pengar till sina efterföljare av denna sjukdom.
TACK!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar