MammaaMiaa

Här sitter jag intill mamma och väntar och väntar, hoppas såklart på en liten ljusglimt, som hon hade igår under kvällen då hon plötsligt säger "jag vill ha kräm!". Svarade sjävklart!! Hon fortsatte under kvällen och svara lite enklare svar som mmmm...nej...nja...

Man blir glad!
Ser en ljusglimt!

Men sen då? Vad är detta för liv? Mamma blir inte frisk!! Jag vill sjävklart ha min mamma kvar till en miljon procent men vad är värdigt för henne?? Inte detta. Nu sover hon, hon sover så lungt har även idag ätit lite kräm, druckigt lite vatten, öppnar helst inte gärna ögonen, som jag berättat tidigare har mamma körtlar på sin vänstra utsida som känns mer eller mindre krypa in i hennes vänsta öga nu. Tjockt, svullet..

Vet hon att jag är här? Har sovit här i natt, i natt måste jag sova hemma, imorgon börjar inskolningen med vår lilla. Känns inte riktigt som rätt läge, men vad gör man??
Funderar på att dela mig. borde just nu behöva en fem delar Carina..

Hur ska livet gå ihop -just nu!! ?? Jag vill inte att hon ska...men finns några alternativ -egentligen?? Och nej inga ångestgrejjor här, hon har fått 2 stycken ångestdämpande tabletter under resans gång och har hon under dessa år tagit 5 alvedon så har jag säkert överdrivigt några stycken..och sjävklart hoppas vi att det fortsätter så, samtidigt som läkarna gnuggar sig i huvudet, hur det kan komma sig? Många av mammas läkare och sköterskor har aldrig varit med om detta, vilket såklart är bra.
Nu ska jag prata lite med mamma..

Tjoho, fyra menigar har vi fått till, klart och tydligt. Inte illa, nu ska jag bege mig hemåt den underbara personalen har lovat att de ringer på första lilla signal som mamma visar. Tack till er på avdelning 61!

Och PS.
Lisen, jag tänker på dig!!
Ja, det är en fruktansvärd sjukdom!!
Så stor orättvisa!!
Kram!