I denna berg och dalbana som man befiner sig i kan en mening betyda så mycket, jag fick ett meddelade igår (tack vännen!) som kanske inte var riktat att betyda så mycket som det gjorde!
Ett meddelade från en vän som var hem till mina föräldars hemgård -en gång. En stor gård som var mammas föräldrahem som de sålde hösten innan mamma blev sjuk, de skulle leva lyckligt i sitt nya betydligt mindre hus. Mamma är den som hittat på allt som är reoverat, hennes man har lyssnat på alla miljoners ideer som inglasat uterum, byggt förråd, altaner hit och altaner dit.. Märkligt, klart tanken går till hennes man sedan 25 år.. Hon har alltid varit den som drivit på..den som hittat på. Mamma har varit sjukpensionär ett antal år för sina diskbrock, de har haft en lungt och harmoniskt liv med en massa roliga påhitt som min mamma stått för i första hand.
Just detta har avspeglat sig på många många av min vänner. Många som kommit och gått och känt sig hemma, och när man var yngre var det näst intill, ja det hände faktiskt också att pojkvänner återkom för att träffa dem... Då borde man väl iallafall känna att man haft ett givande liv..också ska det sluta på detta sätt?
Ja, det är bara att inse att livet är inte rättvist, vi vet inte vad som komma skall och det är väl just det som kan skrämma för oss alla mellan varven..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar