NEJ

Under dagen idag har mamma sovit, sovit och åter sovit. Ville inte ta sin medicin, ville inte stiga upp ur sängen, inte dricka något men phipps vipps under kvällen -åter igen -piggare. Naturligtvis inte som oss men iallafall..alltid något. Men saken är den, hur längre orkar kroppen? Jag vet redan nu att hon inte skulle vilja vara med om detta, det är inte hon. Och min mamma kommer alltid följa med mig som en följeslagare -levande eller död. Eftersom mamma varit lite orolig frågde syrran henne om hon ville ha en låg dos morfin spruta? Och svaret hade ekat tydligt i rummet NEJ! Skönt att veta att mamma inte har ont -mest troligt iallafall..

Idag frågade jag sköterskan om det fanns många som mamma på sjukhuset, hon själv hade aldrig träffat någon som levt så länge med tanke på hur sjuk mamma är, det fanns ett x antal med liknade sjukdom. Vad hon själv tyckte var bra är att folk börjar vakna upp och inse att vem som helst kan få lungcancer, det finns många många som aldrig har rökt en cigarett eller deras närstående och drabbas av detta iallafall. Så hur förklarar man det?

Sov gott mamma, ses imorgon!