Det finns inga ord i hela universum som kan förklara hur det känns att leva intill en sjuk anhörig. En mamma. Så jävla orättvist, kan inte känna annat. Varför? Vet att jag aldrig aldrig får ett svar på frågan men kan iallafall inte sluta tänka varför?
Mamma var pigg igår, även idag -på morgonen. Pratade med henne vid halv tio vi tänkte åka och köpa tyg till hennes yngsta barnbarns fotölj. Tyg i fårskin men eftersom det var fint väder bestämde vi att åka imorgon -om inte Umeå ringer. Hennes man ringer vid halv tolv. Bara två timmar. Mamma har tappat talet -igen, mer denna gång, allt, bara "joller". Vi har haft kontakt med hennes läkare, hennes man vill ha henne hemma i natt, vill avakta.
Är nyss hemkommen till vardagen. Tänk så olika två världar kan vara. De små sover, ska in i duschen och sedan dra något gammalt över mitt huvud.
Höres!
Vill på denna sida få fram vad jag många gånger tänker och tyckte om min mammas adenocarcionomcancer, småcellig lungcancer som hon fick hösten 2007. Mamma var en OTROLIG kämpe. Mitten av Juli 2009 blev mammas cancer verklighet för oss alla då mamma blev märkbart sämre för att somna in den 16/8-2009 till den vackraste guldängeln någonsin. Självklart skriver jag även lite om vardagslivet och våra underbara barn på 4,5 och 6,5 år.
Kämpa nu på!!! All styrka tll dig och din familj.
SvaraRaderaFinns här för dig. Hittar inte heller några ord som kan kännas som hjälp på vägen. Bara en masa varför????
SvaraRaderaKämpa på! Hör av dig om du vill att jag kommer förbi någon kväll.
Kram/R
Jag blir så ledsen när jag läser ditt inlägg. Ibland undrar jag vad det finns för mening med all skit som sker.
SvaraRaderaCarina, det går inte direkt att skicka styrka via nätet, men om det gick så skickar jag dig hur mycket som helst. Sänder er en tanke varje dag och kollar din blogg med jämna mellanrum. Önskar så att det fanns något jag kunde göra, men om inte annat så finns jag ju här, för prat, ångestsnack eller vad som helst. Glöm inte i allt det här kaotiska att stanna upp och andas, även om det tar emot. Så att du inte går in i väggen av allt det tunga.
Sköt om er!
Kram Jessica
Vänar på mirakel!! Din mamma verkar så fruktansvärt "mamma". En riktig mamma. varför? Blir så ledsen för dig och de dina, vad är det för mening med all denna skit som sker??
SvaraRaderatänker på er i er svåra situation./Hendrik
Finns här Carina, läser varje dag.. har börjat skriva några gånger men suddat ut det.... Det är så svårt! Allt upprepar sej... Och det känns förjävligt.
SvaraRadera*Jess!!=) Det går visst att skicka styrka genom nätet=). Jag hämtade all min styrka härifrån "surfvärlden" när mamma var sjuk och så småningom dog... Jag hämtar fortfarande styrka här och på Cancerfondens forum... Du skriver oxå att du önskar du kunde göra något... Du finns här och du bryr dej om! Mer än så kan ingen göra!! Det är ingen bot på någon sjukdom men det gör det hela lättare att uthärda.. Är säker på att Carina håller med mej där =)...
Tack för underbara kommentarer.
SvaraRaderaOch visst håller jag som vanligt med dig Mariana, :O)
Det går absolut att finna styrka genom nätet! Genom att vi har varandra. Ibland är det, tror jag, lättare för oss alla att uttrycka sig här. Vi "känner" varandra, man kanske vågar på något sätt utlämna sig lite mer kanske..eller? Nja, inte vet jag. Men absolut, ni ger mig ny energi & det behövs!!
Mariana jag förstår att det känns i hjärtat, allra helst nu när det är lite extra svajjit. De har ju varit så lika varandra och det är klart att det säkert känns som en extra utdragen process som fortlöper åt en endaste håll. Men du är stark som överhuvudtaget finns här för mig, du har haft en tung vårvinter, vår och säkert även kommnade stunder. Men jag är så glad över att "vi hittade" varandra. Att vi kunnat följas åt och ge varandera kraft på vägen. Kram på dig vännen, skickar lite extra energi även till dig!!! Och tänker på dig!