Umeå, onkologen..
Väntar, väntar och åter väntar på att de ska ringa åter.. Denna j*la väntan med denna sjukdom!!
Vill på denna sida få fram vad jag många gånger tänker och tyckte om min mammas adenocarcionomcancer, småcellig lungcancer som hon fick hösten 2007. Mamma var en OTROLIG kämpe. Mitten av Juli 2009 blev mammas cancer verklighet för oss alla då mamma blev märkbart sämre för att somna in den 16/8-2009 till den vackraste guldängeln någonsin. Självklart skriver jag även lite om vardagslivet och våra underbara barn på 4,5 och 6,5 år.
Ain´t it the truth!! Den väntan som man vackert får ta i samband med denna sjukdom tar ju knäcken på en, man kan ju bli totalt galen och sjövild ibland...eller ofta...
SvaraRadera/Karin
Ja, att vänta på provsvar, röntgenbilder, besked efter besked. Vad ska dom säga nu, är det bättre eller sämre? Hur ska vi må denna dag, vecka, månad... Visst kan jag nånstans förstå att saker tar tid med tanke på alla människor som är sjuka, men förstår dom som jobbar inom vården hur jäkla jobbigt det är...att just vänta. När en av ens närmsta är sjuk, så är tiden så dyrbar och känns så kort. Så att slösa den på att vänta känns... =(
SvaraRadera/Jessica
Ja, inte är det skoj. Fick tag på remissen idag, vilket var bra. Men man kan ju undra hur det kommer sig att en remiss får ta 4 dagar på sig att komma fram?? + Helg?? Annat hade det varit om vi anhöriga hade varit läkare.. ;O)
SvaraRaderaOch hej, Jess, vet inte om vi stött på varandra tidigare..Minnet..
Hhmn..välkommen iaf!! Och såklart även du Cabbage ;O)