Ikväll..

har vi grillat hemma hos mina föräldrar, när vi kom dit sa mamma
"du har en som hälsar till dig"!?
Jaha, spelar dum, vem kan det vara?
L-G (Läkaren)
Ja jag hörde att han ringt..ska jag slå honom eller dig i huvudet? säger jag lite sarkastisk
Slå till oss båda så kanske vi blir lite klokare är mammas svar.
Frågar är du ledsen?
Också startade tårkarusellen.

När vi var i Umeå maj 2008 och vi fick för första gången beskedet att denna sjukdom är obotlig frågade läkaren på onkologen, Maria, Vad tycker du om det? Svarar mamma, "vaddå alla kan dö när som, allt är obotligt, jag kan gå ut här ifrån sjukhuset och bli påkörd och dö". När vi kom ut från oklogen grät jag, verkligen grät. Mamma tröstade mig även denna gång då jag samtidigt försökte harkla fram, "det ska gå bra det här mamma", javisst ska de gå bra svarade hon. Men idag var det en mamma som grät, så jobbigt! Mamma lät rosslig ikväll, men vi har suttit ute och grillat och hon mår gott av att se sina vildvättrar till barnbarn vara precis överallt. Och försöker som en riktigt mormor klaga på oss som föräldrar lite här och där och förmedela hur vi borde göra. Så än finns det krut i tanten!
Älskar dig mamma!!