..precis när jag är påväg hem till dem igår ringer hennes man. Du måste komma nu! Mamma är sned på höger sida, ring ambulansen ber jag och åker dit.När jag möter mamma har hon som förra gången tappat orden, hela meningar denna gång, orden vill inte, hon försöker gång på gång och hon vet att allt blir fel men försöker trots detta prata åter igen.
Hennes högra sida är inte speciellt sned men hennes man är rädd, han märkte plötsligt en stor förändring och jag tror det samtidigt känns "skönt" för honom att "våga inse sjukdommen". Ambulansen kommer, hennes man åker med henne, jag åker bakom, min syster är på sjukhuset och möter upp. Diverse prover och undersökningar görs NU! De fruktar för en stroke. Minuterna går och läkaren kommer in och meddelar att de ger henne högre kortison, samt att hon ska bli inlagd och att en hjärnröntgen ska göras, trots att hon gjort en i onsdags.
Mamma får komma upp på avdelning 61, det är ett tag sedan hon var där men många av personalen känner igen henne, klart att tanken slår att "snart, snart är man väl här dag ut och dag in, (men försöker förvränga det i samma stund.) Under dagen får mamma igen fler och fler ord, det är nu kortisonet som hjälper henne. Tack!
Idag måndagmorgon ska vi träffa läkaren och frågar sköterskan om vi ska ta med oss mamma till honom (L-G) eller om han kommer upp..Denna sköterska ser ut som ett frågetecken och säger...
"Nja...vi har avbokat tiden.."
"KEH????Vaddå? vi har kommit hit för att han senast i fredags bad om detta"
"jaha...oj då, jag kan ringa honom"..
"MORR!!!" T#¤%&/L/()=%&/
L-G kommer upp om ett par minuter..
TACK! (Lite mindre morr)
L-G kommer och pratar med oss alla i enrum. Metastaserna har blivit större och fler, vätskan har också ökat markant. L-G har kontaktat Umeå för strålning för det är vad som måste/kan göras, men kan likväl skada henne, men vi har ingenting att förlora. Ofta visas dessa skador efter ett tag och inte genast efter en strålning. Jag hoppas och ber till högre makter att Umeå säger ja till strålning. Någon har undrat om precitionsstrålning, men detta fick hon för ett år sedan, då det fanns kvar en liten liten bit utav metastasen som de opererade bort, nu är det *många* metastaser, det är "fullt" som han sa.. Han tycker mamma ska åka hem, öka kortisonet till 6 tabletter morgon + kväll. Hon sucker och säger 6??men det här då?? och pekar på magen? Hon tycker det är SÅ! jobbigt, men vad gör att göra?
Jag och min syster pratade vidare med L-G om närståendepenning osv, vilket han tyckte var alldeles utmärkt att börja ta ut, samtalet fortsatte men det går jag inte på här och nu.
Mamma är hemma, orden och meningarna är åter på plats men kanske inte hundra procentig i förståelsen -ännu.
Tack till alla som hör av er! Och står ut med min ältande!
http://www.roc.se/lungca/Vardprogram/vp_lungca_08.pdfTips på
Vårdprogram och register
för
lungcancer
Gäller 08 01 01 – 09 12 31
Femte upplagan
Vårdprogram och register
för
lungcancer
Gäller 08 01 01 – 09 12 31
Femte upplagan
Och som att inte detta vore nog, nej då ska plötsligt svärmor in och akutoperera gallan. Operationen är gjort och nu hoppas vi och tror på ett tillfrisknade av henne imorgon!
Lycka till!!
Älta på du,,, vi finns för dej.
SvaraRaderaDu gör det jag inte vågade göra när min mamma hade bröstca. 2 frågor hade jag åt henne... Dör du lr dör du inte... Ja vad sa hon... Hon fick trösta mig istället för att jag orkade finnas för henne. Mamma är fri fr ca idag. Men prover är tagna fr födelsemärken.. Du har din syster som jag hade min och dessa sjuksyrror är och tacka för att dom finns.
Kram Carola
Vännen! Antar att det är tunga ord ni även fick höra efteråt. Jag tänker på er, er frustration över at ingenting kunna göra, utan att se dagarna går, och tankarna på "hur mycket har tumören vuxit idag då". Under min tid så tyckte jag precis som dig att de jobbigaste av allt de jobbiga var om mamma skulle förstå allt, eller inte. "Tack och lov" så blev mamma som en "vacker liten teskedsgumma" som man fick hjälpa, minnet blev sämre och hon blev bra mycket äldre på några veckor, inte sina 58 år. Mern det hjälpte mig, jag tror iallfall at hon inte upffattade sig som SÅ sjuk, hon somnade in lungt och stilla under en sovstund. ///Anna
SvaraRaderaJävlar! Va stark nu Carina!!// Kramar i masor/ Mariana
SvaraRaderaHej lisan fr c-fondens forum här.
SvaraRaderaJag är hemskt ledsen för det besked ni fått om att det blivit mer metastaser, jag följer fortfarande din blogg & jag tycker man ska få älta, få ur sig det tunga som sker, skönt att kunna lätta lite från hjärtat.
Min syster har fått anhörig penning ell vad det heter för att kunna ta hand om vår mamma, jag får inte nån penning, då jag själv är sjukskriven från mitt jobb, men syrran har körkort & behövs mer, eftersom jag inte har det.
Ja alla dessa körningar till vårdcentraler, sjukhus,handla mm.
Så det tycker jag ni borde få.
Vår mamma har i veckan gjort röngen på den lunga som cancern är & det har försvunnit det mesta nu , endast lite tunt kvar längst ner i lungan, hon har bara 2 cyto beh kvar & det är ju inte säkert att det som är kvar har försvunnit då.
& då vet jag inte vad som händer?
Det har ej spridit sig vidare nånstans än, men man vet ju inte vad som händer idet framtida än:/
Jag fattar inte hur pigg min mor kan va, hon är ute i stan varje dag, tom cycklar & har inte ont nånstans än ialf, sen slutet av januari vi fick beskedet ju?
Men allt kan vända med det minsta lilla, det får man va beredd på:/
Jag hoppas av hela mitt hjärta att din mamma kan få mer & mer ord tillbaka & att att dom jvl metastaserna minskar trycket osv!!
Sänder många varma styrkekramar till dig & de dina & din mamma<3
Kram från Lisan
Som sagt, vi finns här, det är bara att älta på. Du måste väl också få bearbeta allt som händer, det är så himla tungt när man står mitt i det. Och du har ju orkat med mitt ältande på cancerfondens sida i mitt sorgearbete efter min mamma, nu är det väl ändå din tur att få det stöd du behöver. Jag känner med dig och de dina, vet hur vansinnigt jobbigt det är. Och glöm nu inte att vara glad över att ni åkte iväg på resan och att det gick så bra, hämta styrka ur allt det fina ni haft.
SvaraRaderaMassor med styrkekramar!
Karin
Tack!!
SvaraRaderaAlla underbara ni!! Ni är guld värd men det vet i ju redan :O)
Och Lisan, min mamma har ju också haft "turen" att vara pigg under hela sjukdomstiden. Är väl egentligen fortfarande relativt pigg, hon har problem med ögonen vilket är något som kortisonen påverkar. Och att hon "tappar" talet vid minskning av kortisonet. Mamma fick sitt cancerbesked sep.07 så DET har ju följt med ett tag.. Ta vara på hennes stunder som är så pass pigga, som du skriver, det kan gå fort, man vet ingenting och o ja, vi ska minnas de ljusa stunderna. Tänk -egentligen var resan inbokad nu den 29.. Ibland känner man rätt här i livet..