En tankevärd insändare i dagens tidning, som tyvärr inte finns på nätet så jag citerar
Ni lovade ju
Vem vill hålla någon i handen som vet att de ska dö av sin sjukdom, frågar sig "sårad"
"Tankar...efter år av cellgifter, långa turer, läkarundersökningar, röntgen, Många långa resor. Ofta ensam. De gångerna har man funderat;vart är alla mina vänner? De som lovat hålla min hand, som sagt att de kommer att ställa upp och hjälpa till med allt. De kan följa med...Vem vill hålla någon i handen som vet att de ska dö av sin sjukdom, frågar sig "sårad"
Visst har telefonen ringt., blommor kommit och det har verkligen uppskattats! Men besöken...har varit få, mycket få. Och jag som trodde jag hade så många omkring mig. Känns som ett hyckleri. Alla löften, tomma? Dagar och veckor som blivit månader. Suttit på sjukhusrummet, tiden då solen lyst utomhus. Vem vill hålla någon i handen som vet att de ska dö av sin sjukdom? Vem vill ta av sin semester, sin ledighet? Hålla sällskap med en film, spela spelinomhus även om solen gassar därute? Vem slösar av sin vörldefulla tid i dag på npgn annan? Jaghade gett allt av mig själv om det var mina föräldrar, om det var min vän, om det var min syster... Jag hade gjort det fast sommarens semester tog slut, fast solengassade utomhus och pimleltävlingarnas speaker ropade i sin meafon.
Tiden har visat och sållat bort den dagen då jag är dålig och inte längre överlever sjukdomen Då vill jag inte att ni kommer. För har ni inte funnits vid min sida, torkat min svett, och lindrat min rädsla. Då är det för sent, och en tiden kommer aldrig aldrig åter
SÅRAD
Hejsan
SvaraRaderaBeklagar att din mamma lider av denna fruktansvärda sjukdom.
Min mamma fick reda på att hon hade elakartad cancer i juli -07. Då tog dom bort hennes ena lunga efter ca 3 månaders ångest. Dom såg nåt på lungan men dom kunde inte säga säkert vad det var.
Sen vart hon aldrig riktigt bra, tyvärr :-(
Hon fick ett svårt krampanfall, visade sig sen att det var en metastas på hjärnloben, och efter flera jobbiga undersökningar och behandlingar så tog dom bort 7!! stycken metastaser från hennes hjärna.
i december blev hon lam, metastaser i ryggraden anledningen...
Jag vårdade henne i 3 veckor och trodde att allt äntligren var okey, då dog hon väldigt plötsligt på Söder Sjukhusets akutmottagning :-(
Mamma blev 58 år gammal..och vi saknar henne nåt vansinnigt..
Skriv gärna till mig när du vill...fråga vad du vill..
adda mig oxå om du vill: emsicaela@hotmail.com
*kramar om*
//Anki
Hej och välkommen hit! Jätte skönt att veta at "även du finns" när det gäller olika frågor och dyligt. Hur tog de bort hennes 7 hjärnmetastaser?
SvaraRaderaOj, vilken bra insändaren "sårad" har skrivit! Tror att många, många sjuka känner precis så!!
SvaraRaderaSå ensamt.
Ja, tyvärr tror jag också det! Att många lovar och lovar, men inte finns där. Jag tror även en del är rädd för att deras anhöriga ska gå bort en dag, men det ska vi ju alla, men när vet vi inte..
SvaraRadera