Tack till alla er som hört av er på det ena och det andra sättetJag antar, min egen verson efter att ha varit med ett tag nu.. Att mamma inte tagit den kortison mängd hon ska ta och att svullnaden då blir så stor att trycket ökar i hennes huvud pga. svullnad kring metastaserna, eller snarare jag vet att hon inte tar den lilla mängd hon skulle ta. Hon tycker hon känner sig bra och tycker att hon kan ta en tablett när det känns sämre, men..resultatet, detta. Visst det kan även vara en blödning, inte ovanligt heller med denna sjukdom. Gjorde iordning 4 tabletter med kortison innan ambulansen kom och hon fick ytterligare 4 på sjukhuset. Jag tyckte det såg lite ljusare ut när vi nu åkte från sjukhuset. Hennes man är kvar. Pappsen till barnen kom hem för att jag skulle åka iväg själv men han ville följa med så hela klanen kom till sjuhuset och mamma blev nog allt lite glad över det även om hon säkert tyckte det var skönt att vi åkte därifrån. Snubblar på vissa ord, men hon har dock sagt några klara meningar, så..fortsättning följer..
Jag såg först ditt inlägg på cancerfonden och försökte svara något uppmuntrande, men ser nu att det var så pass allvarligt att hon åkt in med ambulans och är på sjukhus. Mina tankar är med dig Carina! Jag hoppas att det bara är kortisonet som spökar och att de får bukt med det så att ni kan få komma iväg på er resa. Jag önskar jag kunde skicka ett paket med den burk styrka jag vet att man behöver när man står mitt uppe i allt som du gör nu.
SvaraRaderaKram
Karin
Åh, nej. Hoppas det blir bättre. Brukar läsa din blogg, jag själv som anhörig har jätte stor tröst i denna. TACK!
SvaraRadera/Anders
Ja, vad säger man?? Denna sjukdom. Har varit runt här på nätet och tittat runt lite. Min mamma gick bort i lungcancer för 1 år sedan så jag tänkte mig tilbaks, letade runt och hitade din sida. Jag förstår vad du går igenom, vilka känslosvallningar som sätts på spel. Inte bara när sådant händer, utan under hela sjukdmsförlopet. Tänker på dig och alla i din mammas närhet som står er nära. STYRKEKRAMAR!!
SvaraRadera/Hanna
Lars heter jag och har tidigare skrivit kommentar i din blogg, hade bara strul att logga in så därför är jag privat.
SvaraRaderaJa, jag kommer ihåg dessa dagar, denna frustration man får som barn. Tänker på er i er svåra situation, men på någon sätt klarar man av det, ta vara på de goda stunderna. Ta vara på varandra. Ta vara på tiden!
Tack alla cybermänniskor!! Usch, ibland är man bräcklig som en liten fjäril, men era inlägg betyder mkt trots att tårar rinner ner för min kind. En stor kraaaaam til er alla!!!!
SvaraRadera