måndag 2 mars 2009

Knöl

Har legat lite lågt med bloggen, sorry. Men vissa dagar kräver mer av de små än andra, och sist men inte minst, vi har helgerna tillsammans som man vill ta tillvara på. Hur som, nu börjas det..våren består för oss av kalas efter kalas. Kusin efter kusin fyller år inkl. vår egen familj. Alla i stort sett inom två månader så nu blir det till att få fantasin att flöda på shoppingrundorna :O)

En knöl var rubriken..japp, en knöl. En liten jävla knöl. I mammas tinning. Åter igen. Visst kanske inte..., nej det är naivt av mig att tro att det inte är DET. Så..vad händer? Pratade med mamma i fredags förmiddag när hon visade mig den, att hon borde ringa..men... "nej vaddå inte nu, nu vill ju läkarna ha helg". Omtänksamma mamma, visst, men inte nu!!! Ja, vad svarar man på detta då? Jag ber henne ringa idag måndag, men hon har varit och spolat sin porta kart eftersom hon inte använder den, så jag tror inte hon har ringt sin läkare. Jag vill. Men samtidigt känner jag att hon måste få bestämma, det är hennes val också. Det är ju med störst sannorlikhet att det drar igång igen och visst hon kanske innerst inne bara är less på ALLT DET!

3 kommentarer:

  1. Nej, inte en till.. =( ..
    Nog är det ju själva F..n! Djävla knölar..Vi kan ju höras per tel ngn dag/BL.
    p.s hälsa A + E + lilla T =)d.s

    SvaraRadera
  2. Åh nej! Jag som just häromdagen tänkte att det är skönt att det är någons mamma som bara knallar på och håller sig kvar vid liv!

    Ja jag vet ju hur det känns med all denna oro när det poppar upp nya saker hela tiden, känner verkligen med dig!! Och dessa mammor som inte vill vara till besvär och låter läkarna ha helg, så var min mamma också och jag kunde bli galen ibland men precis som du säger, det är hennes val även om man blir frustrerad. Min mamma som gick så länge med ont i ryggen utan att säga något och när jag fick veta det så bara viftade hon bort det med att det nog bara var ischiasnerven. Och så var det skelettmetastaser.

    Hoppas ändå att din mammas knöl är något annat ofarligt, kämpa på jag tänker på er

    Kram
    Karin

    SvaraRadera
  3. Ja, vi kan ju alltid vara ironiska och hoppas på en Jätte finne på äldre dar.

    Fy tusan, nåväl, ny dagar och nya krafter. Huvudsaken att hon är "med i matchen" och vet vad som händer.
    Tack för era inlägg, de värmer i vinterkylan

    SvaraRadera