Analog Clock

lördag 14 mars 2009

Fredagen den 13

fick vi då det svar som vi egentligen redan visste av. Hjärnmetastaserna fortsätter att bli fler. Ett gäng elakingar som tänkt att stanna kvar. fy F-N för dem! Men vad gör man? Konstigt hur man anpassar sig? Märkligt! Hur som, remiss är skickad ner til Umeå så nu är det dessa läkare som står framför ett beslut. Kan inte riktigt se framför mig vad de skulle ha för anledning att säga nej till en helhjärnsbestrålning, men det känns som att man inte riktigt vet.. det är ju inte speiellt ofta det sker något positivt med denna sjukdom.. Vi höres

4 kommentarer:

  1. Åh nej jag är verkligen ledsen... Hur tog din mamma det hela? När får ni besked från Umeå? Hur fungerar helhjärnsbestrålning? Det verkar lite vanskligt att stråla hela hjärnan, jag menar vad ger det för effekter på resten av hjärnan? Fast samtidigt vad gör man, man kan ju inte bara sitta och inte göra något åt det hela.

    Och visst är det märkligt hur man anpassar sig till alla knäppa saker och besked man får vid denna sjukdom...

    Styrkekramar, jag tänker på er!!

    Karin

    SvaraRadera
  2. Hej
    Ja det är märkligt hur mycket man kan anpassa sig. Vet inte ännu hur en helhjärnsbestrålning fungerar. Det är i ett område i hjärnan dessa metastaser befinner sig så..men de kanske inte "vågar stråla" på et och samma ställe i hjärnaneftersom deta är gjort efter hennes operation och hjärnan är ju hjärnan.. Så antagligen är det ju även vissa negativa effekter som kan ske

    SvaraRadera
  3. Tänker på dig och din mamma, hopas det komemr att ordna sig så gott som det bara kan bli/Anna

    SvaraRadera
  4. Tack, anna. Ja vi hoppas på det bästa!!
    /Carina

    SvaraRadera