Planering

Tack alla underbara människor för era trevliga inlägg. Och javisst, min ”stora” tjej är BARA TVÅ ÅR. Men ack vad hon blivit trotsig. Det bara fortsätter, det är bara början detta… Jag vet, jobbar med dessa små individer då jag får börja om att jobba och vila upp mig..*ler*.

Tänk så lite som behövs, så lite för att jag ska bli orolig över mammas lungcancer. Mamma svarade mig, i en kort sekvens, lite otydligt, lite frånvarande och VIPPS!!! Så var jag där, Hjälp! Hon äter mindre kortison, nu växer den..svullnaden är här..Oj, nu. Nu måste jag ”testa” mamma med frågor. Medan dessa få sekunder varar hinner jag tänka ut mängder med lösningar men när dessa sekunder gått inser jag, mamma är mamma. Inte någon frånvarande typ som inte vet vem hon är. Klart att alla måste få säga fel, eller vara i ”nattmössan” någon gång.. Snacka om att hon inte har det lätt som har oss hack i häl.. Planerna för henne är nu att minska med kortisonet vecka för vecka och ny röntgen i Mars. Håll nu tummarna, att hon bara får känna sig som sig själv ett tag. Hon är sig själv, men det kan inte vara lätt att se sig så annorlunda när hon tittar in i spegeln.

http://www.cancerfonden.se/templates/Information____44.aspx
http://www.nicochallenge.se/