Vill på denna sida få fram vad jag många gånger tänker och tyckte om min mammas adenocarcionomcancer, småcellig lungcancer som hon fick hösten 2007. Mamma var en OTROLIG kämpe. Mitten av Juli 2009 blev mammas cancer verklighet för oss alla då mamma blev märkbart sämre för att somna in den 16/8-2009 till den vackraste guldängeln någonsin.
Självklart skriver jag även lite om vardagslivet och våra underbara barn på 4,5 och 6,5 år.
fredag 27 februari 2009
Ett glatt besked :O)
HURRA!!!!!!!!!!!!!!
Den pojke som jag berättat om hade en GODARTAD tumör som inte uvecklar cancer!! Så nu är det "bara" att operera bort DET.
Nix inget nytt, remiss till barnkirurgen är inskickad. Men eftersom tumören är godartad och det inte är något akut så räknar jag med att vi kommer att få vänta ett tag på operation. Den växer ju trots allt rätt långsamt. Och det är helt OK att vänta nu när det inte är någon fara. Dvs det är ju bättre att de mer akuta fallen får gå först, de som fortfarande efter provresultat får leva i skräck får gärna gå först för mig...
Tillägg: Samuel är dessutom väldigt stolt över sin tumör! Dvs han förstod aldrig hur farligt det hade kunnat vara utan är helt trygg i att allt varit och är OK. När vi vuxna som har lite mer svårt för det pratar om han "knöl" eller "bula" så säger han hela tiden "det är faktiskt en TUMÖR" och ser viktig ut. Han ser med glädjefull spänning fram emot att få bli opererad. Storebror har ju blivit sydd ett par gånger (spräckt haka i ishall och spräckt ögonbryn på sängstolpe, håhå jaja) så nu får äntligen Samuel vara lite speciell...
Som du sa. barn tar saker på lite annat sätt än vi vuxna! :o)
Tack Carina, du är härlig! :o)
SvaraRaderaTack desamma! :O)
SvaraRaderaFått veta något nytt?
/Carina
Nix inget nytt, remiss till barnkirurgen är inskickad. Men eftersom tumören är godartad och det inte är något akut så räknar jag med att vi kommer att få vänta ett tag på operation. Den växer ju trots allt rätt långsamt. Och det är helt OK att vänta nu när det inte är någon fara. Dvs det är ju bättre att de mer akuta fallen får gå först, de som fortfarande efter provresultat får leva i skräck får gärna gå först för mig...
SvaraRadera/Karin
Tillägg: Samuel är dessutom väldigt stolt över sin tumör! Dvs han förstod aldrig hur farligt det hade kunnat vara utan är helt trygg i att allt varit och är OK. När vi vuxna som har lite mer svårt för det pratar om han "knöl" eller "bula" så säger han hela tiden "det är faktiskt en TUMÖR" och ser viktig ut. Han ser med glädjefull spänning fram emot att få bli opererad. Storebror har ju blivit sydd ett par gånger (spräckt haka i ishall och spräckt ögonbryn på sängstolpe, håhå jaja) så nu får äntligen Samuel vara lite speciell...
SvaraRaderaSom du sa. barn tar saker på lite annat sätt än vi vuxna! :o)
/Karin