Min mamma har alltid funnits där. Men nu? Visst, som jag skriver, hon finns. OCH JAG ÄR GLAD ÖVER DET! I allra högsta grad. Vissa dagar är hennes humör toppen och vissa dagar henens tumör lite mer mot botten, iallafall för oss anhöriga. Jag köper det, allt hon varit med om, allt hon är med om, och självklart hennes tankar om vad som komma skall. Men ingen vet vi vad morgondagen har att erbjuda.
Vi har många tankar, många viljor i vår lilla familj. Vi vill naturligtvis det bästa för barnen och för oss. Vi bor fint, vi bor i ett stort hus, men tiden gör sitt och vi är sugen på att renovera och bygga om lite och eftersom huset är rätt dyra från början blir det inte heller billigt att renovera så tanken slår oss ibland att kanske vi skulle bygga nytt? Det kostar naturligtvis lite mer pengar och framförallt tid. Vi klarar det, men..min mamma. Jag saknar så fruktansvärt min mamma som alltid gjort allt! Jag menar allt för allt och alla. Alltid funnits, alltid tipsat. Men nu, lite irriterat svar..”Jaha, nytt!”. Hhmn..jahaja..det var det…vad fortsätter man med då?? ..men mamma det kommer bara kosta 2,5 mille.. Njae..läget är nog inte rätt just där.. precis, diskussionen. Jag saknar de. Mammas tips, hon som alltid har sprudlat ut med tips. Skyller på kortisonet. Usch, tänk själv hon har säkert knaprat i sig 1000 tabletter. Älskade mamma! Om jag sagt, hhmn..vi kanske ska fixa till badrummet på övervåningen, då har lilla mammsen i stort sett kommit dagen därpå med en ritning i handen och sagt ”titta”.. Men jag är glad att hon finns, och jag tror att många många tar vi vardagen given. Vi vet att en sista dag kommer och på något sätt är det som en av hennes läkare förklarade.
"Visst den är obotlig, nu vet du det och tänk att du kan planare vad du vill göra, det är inte alla av oss som vet att nu, nu kanske vi ska börja tänka efter vad vi har kvar att göra, för det kommer en dag".
En dag då vi inte vet vad som väntar oss.
Kram
Åh vilken fantastisk läkare som kunde lägga fram det så! Jag önskar att jag och min mamma hade fått höra det så istället för de mörka frammuttrade domedagsprofetior vi fick.
SvaraRaderaOch nu känner jag igen mig återigen i dina beskrivningar! Min mamma var också så kreativ och energisk och sprudlande hon var mitt absolut bästa och säkraste smakråd. Vi har ett radhus, håller också på och fixar om. Och jag känner mig så handfallen ibland. Visst jag har väl förmåga att tänka själv och ett öga för hur saker skulle kunna se bra ut (inbillar jag mig i alla fall) men ibland skulle jag bara vilja fråga henne och få alla de där underbara galna idéerna.
Ja, nu får jag väl koncentrera mig på att föra det arvet vidare istället och själv vara den där sprudlande mamman med de fantastiska och galna idéerna. Det är väl ändå det bästa arv jag fått av min mamma så det får jag förvalta väl!
Kram Karin
Javisst, tänk om alla läkare kunde vara så personliga samtidigt som de är så ärliga!!
SvaraRaderaKram, tillbaks och jag tror du kommer vara en klippa på att föra din mammas arv vidare!!