Nyss hemkommen från min mamma och mina två små barn sover, äntligen första lugna stunden på dagen. *Pust*. Men de är allt ljuvliga, men aktiva! :O) Det är så underbart att se mamma så pass pigg. Jag kan ibland inte förstå överhuvudtaget att hon är sjuk, eller..det var att ta i..Men SÅ sjuk!?? Mamma gjorde precis julköttbullarna så hon är laddad för att ha julafton hemma hos dem. Blir så bra. Det känns som att jag vill ta vara på varenda sekund, men jag har egen familj och tiden räcker inte alltid till. I bland undrar jag hur det kommer sig att jag orkar allt, men jag är nog så pass involverad i allt detta nu att tiden bara löper på. Det jag kanske känner är att jag och min sambo inte alltid får det tid jag önskar och säkert även han, men han är förstående, han älskar nog också min mamma näst intill precis lika mycket som jag själv. Hon är speciell. Precis som alla människor på jorden. Jag skickade efter en bok från stödets hemsida, en mycket intressant bok som ni gärna kan skicka efter om det är något ni funderar över, många bra beskrivningar om hur just X upplever situationen med lungcancer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar