Min mammas röntgen visade igår att "metastaserna står still", eventuellt något mindre metastaser ***Lycka*** och hon ska imorgon börja ta 4 kortisontabletter om dagen istället för just nu 8 tabletter. Om en månad 2 tabletter. Men...risken är ju att svullnaden (i huvudet) kommer åter och med den även personlighetsföränding. HOPPAS JAG HAR FEL!!!! Men! när hon höll sig borta från kortisonen, under augusti, september mådde hon betydligt bättre. Hon har nu blivit rejält "pluffsig" och bara att "pluffsigheten" försvann förra gången gjorde att hon kände sig bättre. Så nu är det bara att vänta och se nu, hon har en cellgiftsbehandling kvar i januari. Sedan tre månader till nästa röntgen för att kroppen ska få vila. Jag skickade med mamma ett A4:a papper eftersom jag inte hade möjlighet att följa med denna gång, hon gav det till läkaren och sa " här har du, läs vad du vill och svara på vad du vill". Han hade skrattat gott och frågar om jag snart tänkte ta anställning på någon onkolog..Tja.varför inte så kanske något händer med alla lungpatienter!! Ha, ha!
*****GOTT NYTT ÅR TILL ER ALLA******

Och en liten tanke, oavsett om man är sjuk, så sjuk att man egentligen inte orkar saker och ting så kanske man ändå vill bli bemött många gånger som att man är den "vanliga, roliga, gamla mamman, kompisen, grannen". Vi anhöriga bör väl iallfall komma ihåg att fråga "hur är det? hur mår du idag? När den meningen är avslutat så kanske den sjuke själv får välja om den vill bli ompysslad eller kanske rent av att den personen vill pyssla om oss för att "glömma bort" sjukdommen för ett ögonblick?? Svårt att veta, och vi kommer nog aldrig riktigt att förstå eftersom vi anhöriga inte är drabbad själv, på samma sätt. Men som läkaren sa när mamma berättade att hon bjudit in 14 personer till julaftonen, "ja orkar du det då är det din bästa medicin och då är det bara att köra på".
Kram på er och ta hand om er och ett jätte tack för era kommentarer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar