Som vanligt var jag förbi mammsen en sväng idag. Mamma och hennes man bodde tidigare i hennes föräldrahem, en stor gård med många hus, en fin gammal ladugård. Hösten 2006 flyttade de in på stan, bara en kilometer från oss, faktiskt inte ens det. Tänk om de fortfarande hade bott kvar i gården? Så stort. Det är så mycket som måste göras på en gård, de köpte sitt lilla fina hus i tid, hur hade det gått om de bott kvar där nu? Jag hoppas att de en dag kommer att få tid att njuta av att verkligen kommit till saken att sälja gården för att komma till ett lite mindre och bekvämare hus. Ett relativt nyrenoverat hus, men mamma är mamma. Ut med det gamla och in med det nya. "Då vet man ju iallafall hur det ser ut där under". Så när de köpte detta hus renoverades det och gärna att allt skulle vara klart nu! Mammma opererade bort sin första hjärnmetastas juni 2008 och som hon är tyckte hon att hon ville ha en inglasning. Hon är den personen som inte ofta säger sen, utan nu är nu och inte snart. Jag kan le vid tanken över hur hon är. Vem kunde tro när hon satt där på en pall och domderade hur det skulle byggas hit och dit medans hennes man, min sambo och en inlånad snickare sprang åt alla håll för att göra hennes, javisst även hennes mans.. önskemål tillgodosedda, att den människan veckan innan låg i umeå för att ha operarat hjärnan!? Hjärnan!? Vilken tur att de verkligen gjorde slag i saken och flyttade när tid gavs. De har tänkt tanken tidigare, men inte blivit av.. Varför blev det då när det blev? Ja inte vet jag, men kanske är det något vi inte kan förklara, något som sker, kanske känner man på sig.. Och nu närmar julen sig, mamma vill ha julen hemma hos dem och jag tror hon innerst inne tänker att hon vill hinna vara en jul i deras fina hus innan..ja ni vet. Men vad säger man till detta lilla tomtetroll som sprattlar av sig benen när mormor är i närheten. Självklart växer inte en mormor på träd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar