MammaaMiaa

En liten kortfattad information om adenocarcionom som jag har liggandes. Ca: 2800 – 2900 svenskar drabbas årligen av lungcancer (2008). Lungcancer har planat ut en del hos män men ökat betydligt hos kvinnor. Prognoserna har och är väl till viss del fortfarande dåliga för lungcancer men vi ska absolut inte glömma bort att det dagligen blir bättre och bättre!! Patienterna med obotlig, en metastasierande sjukdom kan idag erbjudas bra symtomlindring, en förbättrad livskvalité och en måttlig förlängd överlevnad och det är precis där MIN MAMMA SKA VARA!! Den småcelliga lungcancern utgör 15 – 20 % av all lungcancer, den är aggressiv och snabbväxande. Det är en biologisk aggressiv cancertyp. Cancertypen är i hög grad cytostatika känslig med objektiv respons hos 70 – 90 % av tidigare obehandlad patient. Tyvärr så får de flesta patienter återfall. Lungcancern är en lömsk sjukdom. Tidigt in i sjukdomsförloppet kan symptomen vara diffus om den alls visar sig. Hosta, antingen torrhosta eller upphostningar med slem och ibland även slem som innehåller blod kan vara ett tydligt tecken. Eftersom lungcancer ofta upptäcks sent kan det hunnit bli diverse spridningar, metastaser, (dottertumörer) ofta i huvudet, körtlar och rygg. Symtomen varierar men huvudvärk, värk och ledsvaghet, viktnergång och minskad aptit kan vara några. Självklart är kirurgi det bästa -om det går att operera. Min mamma gick som tidigare nämnt igenom en operation för 1 år sedan. Men vad var det för garanti? Under våren blev mamma personlighetsförändrad och det visade sig att hon hade fått en metastas i huvudet. Läkarens ord då var att den var obotlig, och att det är olika från patient till patient hur länge man har kvar här på jorden. Frågorna snurrade runt i huvudet när vi gick från sjukhuset mot patienthotellet. Under eftermiddagen skulle mamma göra en strålningsmask för ansiktet, när vi kom tillbaka till onkologen ville läkaren prata med oss alla igen. Vad nu då? Det kan inte bli värre än vad vi fått veta? Och nix, det blev det inte! Eftersom mamma var i så bra kondition och hade en sådan livsvilja erbjöd de henne, om hon ville, en operation där de skulle försöka få bort metastasen i hjärnan. *GULP* I hjärnan? Mamma hann knappt höra frågan klar innan hon svarat ja. Men som sagt ingenting är garanti. Två otroligt stora operationer där allt skulle ”bli så bra” har resulterat till att hon fortfarande är under behandling. Så vem vet vad som är bäst för vem? Det enda vi kan som anhörig är att finnas, kanske fråga ibland hur mycket och hur ”nära” vi ska hjälpa till. Vi kan även hoppas på ett botemedel!! Och det kommer, min mamma ska ha det!! Absolut!! Men för att komma dit måste vi skänka mer pengar, mer, mer, mer… och glöm inte heller om du har en fråga, ring till sjukvården, ibland måste man tyvärr det. Och för det mesta hjälper det. I alla fall från det tredje samtalet.. :O)
Svenska Lungcancerstudiegruppen postgironummer (SLUSG)901220-4
http://www.stodet.se./?id_site=1&id_item=101&iPage=10 -Vita bandet