Lite bakgrund om min goa mamma
-egentligen del 1
Hur nu detta blev!? Som tidigare nämnt, kanske inte alltför van bloggare-ännu ;O)
Mitt inlägg försvann tydligen om bakgrunden.
Hur som, åter till min goa mamma.
En dag i september 2007 sitter jag, mamma och hennes man ute och fikar när mamma säger läkaren har varit här. Vad? Här? Vaddå hem?? Japp, det visade sig att mamma fått en ”förändring” i ena lungan. Tankarna snurrade, rädslan kom men lyckligtvis gick DEN att operera. Underbart! Mamma opererades och operationen var stor men lyckad, kommande veckor mådde mamma egentligen allt annat än bra, men hon är inte den som sätter sig ner och klagar. Nix. Klart att detta skulle fixas. Kommande månader fick hon även cellgiftsbehandling. Mamma mådde relativt bra under denna tid, självklart lite trött. Under våren 2008 fick jag en liten flicka och i samband med detta blev mamma personlighetsförändrad, man såg det rätt tydligt eftersom även bebisen fanns med i bilden. Mot sjukhuset och kommande vecka blev svaret, en stor metastas i huvudet, som inte ser bra ut. Vaddå?? Hon skulle ju vara frisk nu!! Mamma skulle få strålning och kommande vecka åkte vi iväg till regionsjukhuset. Mamma är så pigg och alla värden så bra att läkaren ser lite förundrad ut och ber att få återkomma. Kommande dag erbjuder de mamma att operera bort metastasen. HURRA!!! Den ska bort!!!! Operationen var inte minst sagt stor!! Vaddå operera huvudet är inte något som direkt sker dagligen.. Mamma är en sådan positiv människa, ingen som möter henne skulle ana att hon bär på denna fruktansvärda sjukdom. Ingen!! Nu under denna häst ville metastaserna annat, se har spridigt sig och vad man kunde se finns det två metastaser i huvudet och någon sort spridning till körtlar, de syns inte på röntgen!? Men en knöl ovanför örat är bortopererad och den innehöll cancer!?? Nu står vi där, vad skall komma!?
Ingen aning. Men hon är orolig!!
HEJ Carina!
SvaraRaderaDu skrev på mitt inlägg om mamma på cancerfondens diskutionsgrupp.
Och JA, vi verkar ha mycket gemensamt. Min mamma har opererat bort 7 hjärnmetastaser, fyllda med lungcancer.
Nu har hon en på ena revbenet, OCH släppte en bomb på mig för några minuter sen, hennes ena hjärnmetastas har vuxit istället för krympt :-(
Du, adda mig gärna:
emsicaela@hotmail.com
här heter jag oxå emsicaela. http://emsicaela.blogspot.com
Hör just nu min mamma jämra sig där nere, är hos henne nu, tagit ledigt från jobbet. Hör oxå pappas försök till att låta positiv, fast han helst av allt vill lägga sig och gråta.
Vad göra?
*kram*
//Anki
Ja, vad tusan går att göra? Hur vi än föräker, vad vi än tycker, hur våra nära & kära än försöker och kämoar så "lever" ju tumörerna en egen vilja verkar det som. Märkligt nog klarar man av allt detta. Jag kunde inte ana för 1 år sedan att jag skulle kunna "så mycket" angående denna j-vla sjukdom på ytterligare 1 år. Mamma skulle ju vara frisk nu, inte skulle hon vara i det läget hon är.
SvaraRadera