Efter en underbar alla hjärtans dag och kväll (tack för alla mina fina presenter!) så blev vi under söndageftermiddag bjudna på köttsoppa hemma hos mamma och hennes man, vi åt mummsade och mådde gott. Vår 2,5 åring kände väl sig mätt efter maten eftersom hon inte åt upp sin glassbåt...Eller?? Självklart började tankarna snurra, det är ju inte direkt vanligt att hon lämnar GLASS. Vi blev trött och slö så vi kände för att åka hem rätt omgående efter fikat. När vi kom hem sa jag att jag tror vi håller på at bli sjuk så jag åker upp och handlar det viktigaste.. När jag kommer hem står min älskade sambo och skurar toaletten i kalsonger, den lilla sitter i matstolen och tittar nöjt på pappa, den stora hade redan somnat klockan halv sju. Keh? vad har hänt? Jamen visst, var det så..han hade kräkts, inte kräkts, utan KRÄKTS!! Och forsättningen kan ni ju själv räkna ut med 4 personer som lever på varandra. Igår tvättades bara 6 maskiner..Ibland älskar man att man bor i hus! Så nära och kära. Vi höres och kram på er alla och tack än en gång för underbara kommentarer!
Vill på denna sida få fram vad jag många gånger tänker och tyckte om min mammas adenocarcionomcancer, småcellig lungcancer som hon fick hösten 2007. Mamma var en OTROLIG kämpe. Mitten av Juli 2009 blev mammas cancer verklighet för oss alla då mamma blev märkbart sämre för att somna in den 16/8-2009 till den vackraste guldängeln någonsin. Självklart skriver jag även lite om vardagslivet och våra underbara barn på 4,5 och 6,5 år.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar