Ny röntgen

Min mammas röntgen visade igår att "metastaserna står still", eventuellt något mindre metastaser ***Lycka*** och hon ska imorgon börja ta 4 kortisontabletter om dagen istället för just nu 8 tabletter. Om en månad 2 tabletter. Men...risken är ju att svullnaden (i huvudet) kommer åter och med den även personlighetsföränding. HOPPAS JAG HAR FEL!!!! Men! när hon höll sig borta från kortisonen, under augusti, september mådde hon betydligt bättre. Hon har nu blivit rejält "pluffsig" och bara att "pluffsigheten" försvann förra gången gjorde att hon kände sig bättre. Så nu är det bara att vänta och se nu, hon har en cellgiftsbehandling kvar i januari. Sedan tre månader till nästa röntgen för att kroppen ska få vila. Jag skickade med mamma ett A4:a papper eftersom jag inte hade möjlighet att följa med denna gång, hon gav det till läkaren och sa " här har du, läs vad du vill och svara på vad du vill". Han hade skrattat gott och frågar om jag snart tänkte ta anställning på någon onkolog..Tja.varför inte så kanske något händer med alla lungpatienter!! Ha, ha!

*****GOTT NYTT ÅR TILL ER ALLA******

Och en liten tanke, oavsett om man är sjuk, så sjuk att man egentligen inte orkar saker och ting så kanske man ändå vill bli bemött många gånger som att man är den "vanliga, roliga, gamla mamman, kompisen, grannen". Vi anhöriga bör väl iallfall komma ihåg att fråga "hur är det? hur mår du idag? När den meningen är avslutat så kanske den sjuke själv får välja om den vill bli ompysslad eller kanske rent av att den personen vill pyssla om oss för att "glömma bort" sjukdommen för ett ögonblick?? Svårt att veta, och vi kommer nog aldrig riktigt att förstå eftersom vi anhöriga inte är drabbad själv, på samma sätt. Men som läkaren sa när mamma berättade att hon bjudit in 14 personer till julaftonen, "ja orkar du det då är det din bästa medicin och då är det bara att köra på".

Kram på er och ta hand om er och ett jätte tack för era kommentarer

Bilder kring jul

Bus i soffan
Julbak

Julaftonsens rimfrost

Underbar julmat

Två snötroll som mamma och pappa älskar mest av allt

*****GOD FORTSÄTTNING PÅ ER ALLA*****

En underbar julhelg börjar ta sig mot sitt slut där vi umgåtts mycket med våra nära och kära, min mamma har fått vara pigg under de dagar som gått och det är vad som har störst betydelse för mig just nu. Mamma ska få cellgifter imorgon och FÖRHOPPNINGSVIS samtal med sin läkare, då kommer jag att köra dit på typ O sekunder!! Nu tamestusan måste väl något kunna ske?? Visst, den är obotlig..MEN strålningen... Nu kan man väl ge strålning, det har ju gått ett tag sedan sist??? Mammsen!!!!

Julen

Ja då var det dax igen, julen närmar sig med stormsteg. Det sista ska fixas, har slagit in lite julklappar på morgonen tillsammans med den minsta tösen. Hon önskar sig nog mest en massa snören! Så alla ni som får över lite snören kan ja alltid skicka dem till henne, hon skulle nog önska att sitta i allt julpapper och alla snören på juldagen. Oj, vad hon skulle vara nöjd *ler*. Ska strax hämta 2 åringen som är på förskolan, skönt att leka en liten stund. Det är intensivt nä hon är hemma, det skiljer ju inte ens två år mellan barnen. Pratade med mamma på morgonen, hon är fortfarande svullen om fötterna så hon ringde sin läkare som bad henne komma in för ett prov på njurarna..Bara inte...äh!!!! Nix!! Nu är ju hoppets tid här. Självklart ska vi ta vara på den stunden och tända ett extra ljus för dem som varit oss nära och de i vår närhet som har det svårt just nu. Under eftermiddagen ska jag passa på att avnjuta en massage..hhmnn..fick den i födelsedagspresent, mars-08,..Bättre snt än aldrig.. Och sedan blir det till frisören. Oj, kommer ju känna sig som en helt ny människa. Bara jag inte somnar..är ju inte direkt van att ta det lungt och vara utan barnen. Nej då ingen risk!
Jag ska NJUTA!

Må så gott!

men?? hur jag nu är försöker så kommer detta lilla tomtetroll att förbli på snedden

:O)

Mammas flytt

Som vanligt var jag förbi mammsen en sväng idag. Mamma och hennes man bodde tidigare i hennes föräldrahem, en stor gård med många hus, en fin gammal ladugård. Hösten 2006 flyttade de in på stan, bara en kilometer från oss, faktiskt inte ens det. Tänk om de fortfarande hade bott kvar i gården? Så stort. Det är så mycket som måste göras på en gård, de köpte sitt lilla fina hus i tid, hur hade det gått om de bott kvar där nu? Jag hoppas att de en dag kommer att få tid att njuta av att verkligen kommit till saken att sälja gården för att komma till ett lite mindre och bekvämare hus. Ett relativt nyrenoverat hus, men mamma är mamma. Ut med det gamla och in med det nya. "Då vet man ju iallafall hur det ser ut där under". Så när de köpte detta hus renoverades det och gärna att allt skulle vara klart nu! Mammma opererade bort sin första hjärnmetastas juni 2008 och som hon är tyckte hon att hon ville ha en inglasning. Hon är den personen som inte ofta säger sen, utan nu är nu och inte snart. Jag kan le vid tanken över hur hon är. Vem kunde tro när hon satt där på en pall och domderade hur det skulle byggas hit och dit medans hennes man, min sambo och en inlånad snickare sprang åt alla håll för att göra hennes, javisst även hennes mans.. önskemål tillgodosedda, att den människan veckan innan låg i umeå för att ha operarat hjärnan!? Hjärnan!? Vilken tur att de verkligen gjorde slag i saken och flyttade när tid gavs. De har tänkt tanken tidigare, men inte blivit av.. Varför blev det då när det blev? Ja inte vet jag, men kanske är det något vi inte kan förklara, något som sker, kanske känner man på sig.. Och nu närmar julen sig, mamma vill ha julen hemma hos dem och jag tror hon innerst inne tänker att hon vill hinna vara en jul i deras fina hus innan..ja ni vet. Men vad säger man till detta lilla tomtetroll som sprattlar av sig benen när mormor är i närheten. Självklart växer inte en mormor på träd

AminoAct

Min mamma mår vissa dagar bättre och andra dagar sämre. Det går framåt de dagar hon mår bättre, ser det på henne. Idag är hon sämre än igår men ändå ack så underbar. Igår gjorde hon köttbular, stekte lax, hjälpte till med att klä julgranen men då är hon lite sämre idag, eller sämre..hon känner sig svagare i benen idag.

Jag här läst om ett konsttillskott som heter AminoAct. Det är inte för att bota cancern utan för att stärka immunförsvaret under och mellan cellgiftbehandlingar. AminoAct innehåller mängder med antioxidanter så det klassas inte som medicin. Jag skulle vilja veta mer om AminoAct och om det finns någon/några som har erfarenhet av AminoAct vore jag tacksam om ni ville kontakta mig?

Till min mamma

Nyss hemkommen från min mamma och mina två små barn sover, äntligen första lugna stunden på dagen. *Pust*. Men de är allt ljuvliga, men aktiva! :O) Det är så underbart att se mamma så pass pigg. Jag kan ibland inte förstå överhuvudtaget att hon är sjuk, eller..det var att ta i..Men SÅ sjuk!?? Mamma gjorde precis julköttbullarna så hon är laddad för att ha julafton hemma hos dem. Blir så bra. Det känns som att jag vill ta vara på varenda sekund, men jag har egen familj och tiden räcker inte alltid till. I bland undrar jag hur det kommer sig att jag orkar allt, men jag är nog så pass involverad i allt detta nu att tiden bara löper på. Det jag kanske känner är att jag och min sambo inte alltid får det tid jag önskar och säkert även han, men han är förstående, han älskar nog också min mamma näst intill precis lika mycket som jag själv. Hon är speciell. Precis som alla människor på jorden. Jag skickade efter en bok från stödets hemsida, en mycket intressant bok som ni gärna kan skicka efter om det är något ni funderar över, många bra beskrivningar om hur just X upplever situationen med lungcancer.

http://www.stodet.se./?id_item=718

Tack och lov då var det gjort. Porta Karten är insatt och enligt röntgen gick det bra. Tydligen var inte hennes vener så bra även där så det var nog hög tid att hon fick denna lilla burk. Vi får väl se senare vad som döljer sig under bandagen. Usch, tänk mamma hon tycker mer "jaha, det var väl ingenting..nu ska jag..bla..bla..bla". Medan jag själv är orolig för minsta lilla sak som ska göras..

Lite fakta

Titta på den här bilden.
Ser du den runda, oregelbundna formen till vänster på röntgenplåten?
Så ser den ut – den nya kvinnosjukdomen lungcancer.

Lungcancer är den cancerform som dödar flest. Och allt fler kvinnor.
För första gången har lungcancer gått om bröstcancer som den cancerform som tar flest kvinnoliv. 2005 syntes detta trendbrott i 11 av landets 21 län.
I början av 70-talet insjuknade 10 kvinnor per 100 000 invånare – i dag 30 kvinnor av 100000.
Bara 20 procent av cancerfallen upptäcks tidigt och kan opereras.
De flesta patienterna är 60 år eller äldre. Färre än 5 procent är under 50 år.
18 PROCENT AV KVINNORNA RÖKER
90 procent av alla lungcancerpatienter röker eller har rökt.
2005 dog 3501 svenskar av lungcancer, 1937 män och 1564 kvinnor. 90 procent av dem var eller hade varit rökare. I dag röker 1,2 miljoner svenskar. 14 procent av männen och 18 procent av kvinnorna. 1946 rökte varannan man men bara var tionde kvinna. Bland ungdomarna gick tonårsflickorna om pojkarna i rökstatistiken redan på 70-talet. I dag röker 7 procent av flickorna och 4 procent av pojkarna i årskurs 9. 10 procent av de drabbade har aldrig rökt. Av dessa har 15% utsatts för passiv rökning. Varje år beräknas 79 000 EU-bor dö av passiv rökning. Andra miljöfaktorer till lungcancer är asbest och radon.
Källor: Cancerfonden, Socialstyrelsen, SCB, CAN, Centralförbundet för alkohol och narkotikaupplysning, 1,6 miljonerklubben

Hej alla glada! Här har det varit fullt upp med fortsatt sjuka barn, under helgen har den lilla varit febrig med dryga 40 garder, oj vad orolig man kan bli. Lilla hjärtat, så sjuk, men nu är hon på bättringsvägen :O)

Luciamorgonen, ja hur blev det nu? Nix, tyvärr, mamma orkade inte. Eller?..orkade..nåja..hon är väl inte bättre människa än någon av oss andra och vill inte känna att hon är ivägen. Men kanske lika bra det hon är ju rätt infektionskänslig under behandlingen. http://www.stodet.se./?id_site=1&id_item=102&iPage=1
Imorgon ska mamma opera in en portkart, en ”port” vid sidan av nyckelbenet som ska underlätta för henne vis behandlingar av olika slag. Mamma har haft extremt stora blåmärken av alla sprutor hon har fått under den här tiden, vilket är rätt vanligt med hennes sjukdom i samband med kortison.

Kram på er!

Lucia

Min mamma är precis fyllda 65, ibland kan tanken slå..ja ja hon börjar ju kanske bli lite gammal!? Men tusan också!! Det är nog bara för att jag håller på att intala mig lite, vad som troligt komma skall. Egentligen är ju tanken att jag tycker det är så orättvist, orättvist varför hon?? Varför någon? För min mamma startade detta för ca: 1 år sedan och egentligen tog nog ingen av oss det hela på så "stort allvar". Läkaren erbjöd operation, mamma opererades. En stor operation, de kollade den lilla kulan i lungan och den visade sig vara småcellig adenocarionom. MEN läkarna hade tagit större bit än vad som behövdes så allt var ju bra...samtidigt som vi fick veta, det är elakartad. Och nu är vi där ett år senare, lucia för ett år sedan fick mamma komma hem från sjukhuset efter tre veckor. Nu är det åter lucia och hennes lilla barnbarn ska gå sitt första luciatåg. Stort för henne. Jag ser på min mamma, hör på henne, hon vill komma. Men hon är nog lite rädd, rädd för att ta plats, rädd kanska för vad andra ska tycka, tänka.. fy f-n för dessa jävkla sjukdommar. Cancer! Burr!!! Ryser!! Tror inte någon kan förstå det som inte varit med, är med, om det. Jag sa till mamma här om dagen att hon har en tvilling själ där ute i landet, jag har mailat med en tjej vars mamma är i samma dilemma. Såg på min mamma att hon tyckte det var "skoj". Jag tror mamma, fast hon har aldrig sagt det!, känner sig lite "utanför" tror hon saknar den där vanliga tiden, att få vara det där energiknippen som alltid ställt upp, självklart gör hon det fortfarande men kanske inte på samma sätt.. Du förstår säkert. Saknaden är stor efter min mamma, min friska mamma samtidigt som jag bara älskar alla de dagar jag kan ringa henne, oavsett hur hon är. Hon är alltid och kommer alltid att vara min bästa mamma!! Och inget kommer någonsin kunna ta hennes plats i mitt hjärta!! Nu till kanal 2, himlen kan vänta. Underbart program.

Kram på er och ta hand om varandra och ta vara på din tid här på jordelivet.

Fin vinterbild i norrland

En liten kortfattad information om adenocarcionom som jag har liggandes. Ca: 2800 – 2900 svenskar drabbas årligen av lungcancer (2008). Lungcancer har planat ut en del hos män men ökat betydligt hos kvinnor. Prognoserna har och är väl till viss del fortfarande dåliga för lungcancer men vi ska absolut inte glömma bort att det dagligen blir bättre och bättre!! Patienterna med obotlig, en metastasierande sjukdom kan idag erbjudas bra symtomlindring, en förbättrad livskvalité och en måttlig förlängd överlevnad och det är precis där MIN MAMMA SKA VARA!! Den småcelliga lungcancern utgör 15 – 20 % av all lungcancer, den är aggressiv och snabbväxande. Det är en biologisk aggressiv cancertyp. Cancertypen är i hög grad cytostatika känslig med objektiv respons hos 70 – 90 % av tidigare obehandlad patient. Tyvärr så får de flesta patienter återfall. Lungcancern är en lömsk sjukdom. Tidigt in i sjukdomsförloppet kan symptomen vara diffus om den alls visar sig. Hosta, antingen torrhosta eller upphostningar med slem och ibland även slem som innehåller blod kan vara ett tydligt tecken. Eftersom lungcancer ofta upptäcks sent kan det hunnit bli diverse spridningar, metastaser, (dottertumörer) ofta i huvudet, körtlar och rygg. Symtomen varierar men huvudvärk, värk och ledsvaghet, viktnergång och minskad aptit kan vara några. Självklart är kirurgi det bästa -om det går att operera. Min mamma gick som tidigare nämnt igenom en operation för 1 år sedan. Men vad var det för garanti? Under våren blev mamma personlighetsförändrad och det visade sig att hon hade fått en metastas i huvudet. Läkarens ord då var att den var obotlig, och att det är olika från patient till patient hur länge man har kvar här på jorden. Frågorna snurrade runt i huvudet när vi gick från sjukhuset mot patienthotellet. Under eftermiddagen skulle mamma göra en strålningsmask för ansiktet, när vi kom tillbaka till onkologen ville läkaren prata med oss alla igen. Vad nu då? Det kan inte bli värre än vad vi fått veta? Och nix, det blev det inte! Eftersom mamma var i så bra kondition och hade en sådan livsvilja erbjöd de henne, om hon ville, en operation där de skulle försöka få bort metastasen i hjärnan. *GULP* I hjärnan? Mamma hann knappt höra frågan klar innan hon svarat ja. Men som sagt ingenting är garanti. Två otroligt stora operationer där allt skulle ”bli så bra” har resulterat till att hon fortfarande är under behandling. Så vem vet vad som är bäst för vem? Det enda vi kan som anhörig är att finnas, kanske fråga ibland hur mycket och hur ”nära” vi ska hjälpa till. Vi kan även hoppas på ett botemedel!! Och det kommer, min mamma ska ha det!! Absolut!! Men för att komma dit måste vi skänka mer pengar, mer, mer, mer… och glöm inte heller om du har en fråga, ring till sjukvården, ibland måste man tyvärr det. Och för det mesta hjälper det. I alla fall från det tredje samtalet.. :O)
Svenska Lungcancerstudiegruppen postgironummer (SLUSG)901220-4
http://www.stodet.se./?id_site=1&id_item=101&iPage=10 -Vita bandet

Mina små troll

Helgen som gått

Underbart!! Tänk mamma orkade med på "shopping"helgen, hur kul som helst. Eller..är det egentligen det? Ja för mig! Men för henne?? Min mamma har fått en rullator, känns bra eftersom hon är så svag i benen, men är det "kul" att känna sig så sjuk bland alla "friska" människor runt omkring när vi var ut och åt julbord??
Ja hon säger så..men.. Mammor..ska vi döttrar egentligen lita på allt de säger..Kanske likväl som de borde litat på oss när vi var i tonåren..*ler*. Mamma känner mig utan och innantill. Mina små hade också roligt, den lilla vinkar som mest till allt som rör på sig och den större vill gärna att alla ska titta på henne!! Underbart julbord på cape east där vi sov, för att inte prata om efterrätts buffén... Mätt!!

Julklappen

Vill bara påminna om vad din julklapp till dina nära och kära kan innehålla, http://www.stodet.se./?id_site=1&id_item=101&iPage=10 beställ "vita bandet".
Ingen förtjänar att få lungcancer.
– Det är kanske är en självklarhet för många men faktum är att många lungcancerpatienter ofta möts av en skyll-dig-själv-attityd från både vården och omgivningen, det tycker jag är absolut fel! Cancerfondens årliga rapport 2007, , konstaterade att lungcancer orsakar flest dödsfall i Sverige av alla cancerformer. Men många lungcancerpatienter får inte behandling och tillgång till nya diagnosmetoder. Dessutom satsas inte lika mycket på forskning om lungcancer jämfört med andra cancerformer. En snabb behandling kan betyda skillnaden mellan liv och död. På en hemsida på internet finns föreningen Stödet http://www.stodet.se./ det är en ideell förening vars främsta uppgift är att stötta lungcancerdrabbade och deras anhöriga. Stödet bedriver även opininsbildning för att lyfta frågor som rör lungcancer och för att öka kännedomen om sjukdomen. Sedan 2004 arrangerar man årligen en Lungcancerdag i November, som även är den internationella lungcancermånaden. http://www.stodet.se./?id_site=1&id_item=101&iPage=9

Rädslan som anhörig, som dotter, över denna jävla sjukdom går nog inte med ord att beskriva, den måste upplevas och det önskar jag att färre och färre kommer behöva uppleva. Jag befinner mig på något sätt i ett ingenmansland efter de olika beskeden mamma får om den spridda cancern, visst det går framåt, jag är glad över att min mamma finns. Det finns ingen bättre mamma och jag har aldrig kunnat haft något som på något sätt uppfostrat mig bättre. Men ibland kan jag känna sådan orättvisa, samtidigt som jag kan intala mig att självklart att mamma fick detta, hon är en kämpe, hon fixar detta. Men min största fråga är nog mest varför?? varför någon?? och hur mycket orkar en människa??

YES!! Det gick bra idag, mammas värden var jätte bra, så hon fick sin behandling.
Okey då..min känsla var fel ;O) Jag trodde inte hon skulle få cytostatika idag. Har tyckt att mamma varit rätt pigg de senaste dagarna också kom jag på!! Hon äter ju högre kortisonmängd dessa tre dagar kring cytostatikan så det är väl den som gör henne lite extra uppåt, eller kanske är hon piggare iallfall. Nu är det en shoppinghelg som väntar, eller..hhmn..det är ju inte helg - ännu..

Oron finns där hela tiden, idag ska mamma få cellgift, men hon har ju varít rätt krasslig den senaste tiden, så vem vet. Är proverna bra? Orkar hon? Håller tummarna och hoppas!!! Har bett mamma tala om för läkare eller sköterska idag att jag gärna vill ha ett samtal med någan av dem, det är ett tag sedan

Som anhörig..

Som anhörig tror jag att det är svårt till en början i alla fall att ta till sig allt kring denna sjukdom. Det är en långvarig sjukdom. Spelar ingen roll – på något sätt.. om man blir opererad eller ej, vilken cancer det är, hur det ser ut.. Vad jag tyckt och tycker hjälpt mig hittills under denna resa är att jag skrivit ”dagbok”. Skrivit upp sådant jag tänkt, tyckt, skrivit hur mamma mått under tiden, vad läkare heter, vad de sagt och hur de bemött min mamma. En viktig insats vi anhöriga kan göra, om vår anhörig vill, är att följa med på de olika sjukhusbesöken. Min mamma har säkert tyckt det varit bra att jag varit med, men även jag själv tycker det har varit super. Också ska vi inte glömma bort att det alltid är bra att vara två när man hör en diagnos, eller vad kommande behandling ska handla om, hur prognosen ser ut och så vidare. Sen kan man diskutera vidare, men kom ihåg att det alltid är det är vår anhörig som bestämmer hur mycket och vad en läkare får säga om sjukdomsbilden. Sen kan det ju vara så också att den anhörige inte vill veta lika mycket som du själv och då är det bara för oss att dra igen blixtlåset. För hur som så är det väl så att en vacker dag ska vi sitta där och diskutera vad som hänt under de gångna åren för självklart ska ju tumörerna bort, eller åtminstone inte göra mer skada. Finns inget annat val! Min mamma är nu rätt trött, såklart har hon även lyckats få en förkylning i kroppen men är betydligt piggare än den föregående helgen då hennes CRP låg kring 250… Till helgen ska vi göra en shopping helg med hotell övernattning, ser fram emot den, mamma och hennes man ska självklart med. Bara nu inte fler blir sjuk. Min tvåring ligger i 40 graders feber. Men det är ju bara onsdag ännu… Har också berättat för min mamma att jag startat upp en blogg som ska handla lite hur jag som anhörog ser på saker och ting, positivt. Mammsen tycker precis som mig att det är så dåligt med information om detta!!

Första advent har passerat och snön lyser vit på marken, underbart att det äntligen blivit lite ljusare. Med grader runt nollsträcken knatade jag och sambon ut och gjort lite skoj i trädgården. Först var tanken en snögubbe, men det blev en snöhäst. Vår två åring hade tidigare under dagen ridit på en liten ponny så tanken var ju att hon bara skulle älska denna häst. Fortsättning blev en snökulle med en rutchkana, naturligtvis måste hon även få en fotölj att vila på...det var ju jätte skoj detta, barn på nytt så leken fortsatte och vipps hade mamman & pappan även trollat fram en stor snögunbbe på gården. Under morgontimmarna gör vi 1 december lite spännnade och vipps.. "men vad har hänt på gården?" Två åringen tittar med stora ögon.. "oj, oj,oj titta en katt!!" "-Näe...de är ju en häst, en sådan som du red på igår" "Nej! det är en katt, mamma en stor katt". Ja,ja hur som var lyckan stor över figurena som kommit in på vår gård oavsett om det var en katt eller häst :O)

Som sagt vardagen måste fortsätta även om tankarna för det mesta är hos denna sjukdom, såg imnte på stödens hemsida att skrivit om en länk jag tittade in på och jag kan bara hålla med, även som anhörig, folk behöver förstå att lungcancer drabbar människor, vanliga människor. Människor som har ett liv, familj, vänner, arbete, hobbies, visioner och drömmar. Först då kan vi få mera förståelse. Med mera föreståelse kommer mer empati och med den mera bidrag, forskning och satsningar. Artiklen är inte nypublicerad men den är ändå aktuell. Det är en riktig kämpe som ligger bakom denna.
http://sydsvenskan.se/inpalivet/article294871.ece